Yusuf Şimşek spelade en gång i mitt Gaziantepspor. Bara en säsong; 2003/04. Det var en jobbig tid. Vår nye spelfördelare var sällan synlig och de gånger han hade bollen fick han för sig att försöka sig på omöjliga dribblingar, något som resulterade i många onödiga bollförluster. Det enda jag verkligen minns med glädje från Yusuf-tiden i Gaziantep är hans 1-0-mål mot Roma i UEFA-cupen. Vi åkte visserligen ut efter en 2-0-förlust i andra matchen, men Yusuf satte Gaziantepspor på kartan. I åtminstone en match.

Strax efter årsskiftet var jag i Berlin. Där skulle jag bland annat möta upp en vän som är djupt förälskad i Beşiktaş. Jag möts av en besviken kompis vars första ord blir ”vi har värvat Yusuf”. Jag skrattade mig hes och insåg att spelarköpet var kvällens höjdpunkt. Vad skulle ett storlag som Beşiktaş göra med en snart 34-årig mittfältare vars bollkärlek nästan alltid skapat ineffektivitet? Det gick inte att hejda skratten.

Nu några månader senare har Yusuf visat sig vara en värdefull tillgång. Han avgjorde ödesmatchen mot Kayserispor genom att göra mål nyligen, men hans kanske mest imponerande insats är framspelningen till Holosko i gårdagens segermatch mot Eskisehirspor. Titta och njut, när jag såg dribblingarna skämdes jag för att jag i januari sågat denna artist.