40 år sedan mordet på Taylan Özgür

n725461211_1956561_800

Beyazit, ISTANBUL.
Platsen där vänsteraktivisten Taylan Özgür mördades 23 september 1969. Taylan var studerande vid ODTÜ-universitetet i Ankara och var 22 år när han dödades. Än idag mörkas fakta kring vad som hände för 40 år sedan, men allt pekar på att det var poliser som sköt ner honom.
Mordet på Taylan blev en milstolpe. 68-rörelsen blev mer militant och den växande styrkan i vänstern skulle leda till att en militärjunta installerades 1971.
Varken glömt eller förlåtet.

16 reaktioner på ”40 år sedan mordet på Taylan Özgür

  1. Det hade varit intressant med en blogg serie om kommunismens historia i Turkiet sedan 1923. Har jag hajat historien rätt så var kommunisterna Ataturks och kemalisterna första ideologiska motståndare. Dom åtalades, fängslades och avrättades efter skenrättegångar. Du skriver själv att militärjuntan -71 var ett svar på den växande 68-rörelser i Turkiet. Innan och efter 80-kuppen kom dom turkiska socialisterna och kommunisterna att än en gång att bli måltavlor för den kemalistiska regimen. Trots detta så är den turkiska vänstern/turk solu (om man nu överhuvudtaget kan tala om en turkisk vänstern med tanke på det socialdemokratiska CHP närmast kan beskrivas som ett nationalistparti och DSP och ÖDP endast har en vardera parlamentariker i parlamentet)inte bara militaristiskt, utan nationalistiskt. Vad beror detta på?

    Hur kommer det sig att en kommunist och stor vänsterprofil som Yilmaz Guney anslöt sig till Öcalans PKK (PKK är marxist-leninistiskt, kurd- nationalistiskt och förespråkade ett Kurdistan- dvs en tanke som knappas är förenlig med spridandet av socialismen i världen).

    Hur kommer det sig att den turkiska vänstern är delad mellan etniska gränser, dvs mellan turkar-kurder?

    Varför är vänstern i Turkiet så splittrad? Den kurdiska är enad under PKK och dess politiska partier, men turkarna då? Dom kan ju delas in i femtioelva olika fraktioner? Och är dom demokrater eller drömmer dom fortfarande om att genomföra en revolution?

    All ära till dig som uppmärksammar mordet på en ung vänsterkille i Turkiet. Men jag tror att det är hög tid för er turkiska vänsterlirare att överge nostalgin och flummandet om den ”gamla goda tiden” och inse att det inte finns någon turkisk vänster och att det lilla som finns är sekteristisk, fascistisk och delad mellan turkar och kurder längst en etnisk gräns.

    Även 68-rörelsen representanter ville genomföra en revolution GENOM militären.

    Varför har den turkiska vänstern alltid vänt sig till ideologiska trosbröder inom det militära för att genomföra revolution? Vad är folket till?

    Inte genom folket utan genom militäran för folket.

    • Historien är inte allt, det är sant. Men den demokratiska, parlamentariska vänstern i Turkiet var ju stark under samma period som 68-vänstern verkade i; d.v.s. i och med TIP:s representation i parlamentet från 1965. Att hämta inspiration och bygga något nytt är inget nytt; ÖDP förkroppsligar hela den tanken som ett fräscht parti med historiska rötter.

      Sedan är alla väl medvetna om att den kurdvändliga vänstern i Turkiet har representerats av fack (DISK) och rörelser som TIP sedan urminnes tider, så helt nationalistisk har den aldrig varit. Du har däremot rätt när du kritiserar de s.k. socialdemokraterna i CHP och DSP, men för mig kan de inte ens kallas vänster. De är pragmatiker i vissa situationer, där vänstern i bästa fall kan tala genom dem, men knappast mer.

  2. Valet -65 fick TIP 3% av rösterna och kunde skicka in 15 ledamöter till parlamentet. Men sedan dess då? Den demokratiska vänstern som du stödjer i Turkiet har endast en lirare i parlamentet. Varför? Vad är ditt svar på det?

    Kan det vara så att nationalismen har bidragit starkt till en splittring av den turkiska vänstern?

  3. Ekim Caglar:

    Vad jag vet så har inget ”fascistisk förtryck” existerat i Turkiet sedan valen 2002.

    Varför får ÖDP bara in en lirarei parlamentet? Vad är ditt svar? Jag köper inte fascistiskt förtryck. Dessutom har väl den kemalistiska regimen kuppat bort fler högerregeringar än vänsterregeringar under republikens historia?

    • Kalla det vad du vill. Att med våld krossa demonstrationer eller politiska rörelser är fascism och det har skett efter 2002.
      Förföljelsen av vänstern är inte lika brutal som förr, det är sant. Det beror på att man verkligen lyckades försvara den. Skulle vänstern vara ett utmanande alternativ igen skulle samma saker upprepas.

  4. Ekim: Vad jag vet så har varken CHP, ÖDP eller DSP varit föremål för något nedstängningsåtal av kemalisternas åklagare under 2000-talet. Inte heller valde kemalisterna i Författningsdomstolen att stänga ner det kurdiska HAK Par som vill se ett federationssystem i Turkiet. Däremot var ju mitt kära AK P ytterst nära att stängas ner.

    Vilka politiska rörlser har krossats i Turkiet menar du? DTP är ett parti som öppet tar PKK i försvar. PKK är som bekant en terrorstämplad organisation i den demokratiska världen. Vidare pekar Ergenekon åtalen på att vissa fraktioner inom PKK och DTP har band till Ergenekon. Turkiet är ett land där bomber sprängs av i städer och där det försegår ett gerillakrig. DTP är ett parti som öppet försvarar PKK. Jag förstår att staten vidtar åtgärder mot de grupperingar inom den pro-kurdiska rörelsen som vill bruka våld.

    Sen skriver du att demonstrationer brytits ner brutalt. Ja, vi har sett övervåld från polisens sida under 1:a maj när vissa fackföreningar ville fira på taksim platsen trots att något tillstånd inte utfärdats. Jag tycker det var rätt av polisen att hindra dessa illegala demonstrationer eftersom hotet från Ergenekon fanns.

    Sen skriver du något intressant:

    ”Förföljelsen av vänstern är inte lika brutal som förr, det är sant. Det beror på att man verkligen lyckades försvara den. Skulle vänstern vara ett utmanande alternativ igen skulle samma saker upprepas.”

    Min enkla tes är att det inte finns någon vänster i Turkiet. Det finns lirare, grupperingar och partier som utger sig för att vara vänster. Men dessa är i själva verket vänsternationalister. Den vänstern som du stödjer är ju obefintlig- ÖDP har endast en stjärna i parlamnentet och DTP är ett splittrat parti.

    Jag tycker inte att vänstern har ”försvarats”! Tvärtom har den kemalistiska regimen med contra gerillan i spetsen på ett skickligt sätt spelat ut vänstern mot varandra. Idag är vänstern i Turkiet så splittrad som den kan bli.

    Låt oss ta ÖDP som ett exempel. Här har vi en turkisk socalist som är demokratisk. Han har en liberal inställning till kurdrågan och DTP. Men var är hans turkiska väljare? Dom finns inte.

    Vänstern i Turkiet är splittrad! Turk Solu/turkiska vänstern är död. Vad gäller kurderna så är den också splittrad- och än mer splittrad kommer den att bli när kurdöppningen har lanserats och tillämpas.

    Min slutsats om den turkiska vänstern är kristallklar:

    Den är nationalistisk och demokratiska socialister som du är i minoritet.

    Sist så skriver du:

    ”Skulle vänstern vara ett utmanande alternativ igen skulle samma saker upprepas.”

    Den kommer aldrig att bli ett alternativ- inte på ett bra tag framöver. Nu har Bulent ”Billy” Ecevits fruga gått och deklarerat att hon ska bilda ett eget parti.

    Det välkomnar jag av hela mitt hjärta! En delad vänster är ju mumma för oss i högern.

    Låt mig förklara lite varför vänstern i Turkiet aldrig kommer att bli ett utmanande alternativ:

    Statistiken är kristallklar! Såväl majoriteten bland turkarna som kurderna är muslimer och står för denna identitet. En si så där 65-70% av folken ber och fastar. Slutsats: Anatoliens folk är ganska konservativa (endast 4-5% av befolkningen vill se sharia i landet). Islamisterna i Fazilet partiet skulle inte få mer än 5 % av rösterna om det skulle vara val idag.

    Kanske dags för vänstern att inte bara befria sig från kemalismens kedjor, utan även från förakt för människors tro? Religion är Ganja för folket håller inte längre! Går inte i ett land som Turkiet.

    En idealistisk socialist som ber fem ggr om dagen, står för sin muslimska identitet och gör gemensam sak med en alevitisk ”dava”-polare, skulle få en högerman som mig att svettas. Ja, en sån stjärna som dessutom är sympatisk och vänder sig till samhällets alla skikt skulle vara förödande för högern. Men är en sådan person välkommen ens bland demokratiska vänstergrupperingar? Ingen aning.

    Ja, kan du nu förklara för mig varför Ufuk Uras har lämnat ÖDP?

    Du står partilös, medan AK P fortsätter med sina ”tysta revolution”.

    Högern är Revolutionär Ekim kardes! Vi är ta mig fan revolutionärer!

    Så jag avslutar vår diskussion här ( om du nu inte vill svara på det jag skriver) med en av mina favorit Grup Yorum låtar:

    Tar mig friheten att ändra lite i den militanta texten:

    Gel ki şafaklar tutuşsun

    karanlıklar içinden şafakla gel günle gel
    kan ve barut içinden dirençle gel aska la gel
    gel gülüm gel…

    gel ki geceler çatlasın
    gel ki şafaklar tutuşsun
    bizim olsun alınterimiz hey
    (bizim olsun emeğimiz hey)

    yağmur sele dönende derelerden taş da gel
    biz kavgaya giren de sevdalara düş de gel
    gel gülüm gel…

    doluşunca alanlar şehirde gel kırda gel
    haykırınca zindanlar zincirleri kır da gel
    gel gülüm gel…

    • Skön utläggning. Om ingenting.
      Du har ju redan hyllat övergrepp på demonstranter tidigare, så jag blir inte ens förvånad över att du inte erkänner att vänstern fortfarande är under press.

  5. Ekim:

    Jag tycker polisen har gjort rätt som stoppat illegala demonstrationer. Men som jag skriver i min kommentar om ”ingenting” så brukade polisen övervåld på Taksimplatsen förra året.

    Men du som skriver så mycket om den ”turkiska vänstern”/”turk solu- kan du förklara för mig varför Ufuk Uras fick lämna ÖDP?

    Det finns en röd tråd genom den turkiska vänstern historia- alla vänsterpolitiker, aktivister och intellektuella av det rätta virekt har alltid mobbats ut eller ”neutraliserats” av andra vänsterlirare.

    Frågan är om inte alla dina utlägg om vänstern här på bloggen är störtsköna- men innehållslösa?

    Nu har inte ens ÖDP en parlamentariker i parlamentet. Herr Uras är ju oberoende. Och hans sköna attityd fortsätter:

    Så här vill vi se vänstern i Turkiet:

    Genelkurmay Başkanı hakkında suç duyurusu

    http://www.bugun.com.tr/haber-detay/79238-ilker-basbug-hakkinda-suc-duyurusu-haberi.aspx

    Ufuk Uras har ”JO-anmält” Turkiets ÖB Basugu för att ha lekt allanballan och yttrat sig om saken som en militär inte ska yttra sig om.

    Var är resten av ”vänstern”? Dom kanske är upptagna med att övertyga Basbugu att genomföra en ”militär socialistisk” kupp ala turca ala revolution?

  6. Barbarbaba:
    Har faktiskt dålig koll på det. Hörde om det när det var på gång, men innehållet vet jag för lite om för att ta ställning. Dela gärna med dig av informationen.

    Osman/Ferit/ferhat:
    Det kan jag förklara. Ufuk Uras tillhörde den liberala vänstern inom ÖDP. Eftersom de radikalare falangerna ville se en annan partiledare blev han bortvald. I och med den turbulensen valde Ufuk Uras att hoppa av från ÖDP.
    När jag träffade Uras för ett tag sedan blev det tydligt att det inte finns något agg mellan honom och ÖDP. Han står trots allt närmare ÖDP än alla andra partier i parlamentet. Sådana som Uras behövs precis som förr, men han är inte partiledartypen och han passar inte in i ÖDP eftersom han inte delar samma socialism som majoriteten i partiet. Uras är snarare socialdemokrat. Jag blir inte förvånad om han dyker upp i 10 december-rörelsen.

  7. Ekim: Så när Ufuk Uras blev varse om att han inte skulle bli omvald till partiledare så hoppade han av? Eller sparkades han ut? För det är väl fullt normalt att det finns olika fraktioner och falanger i ett politiskt parti (AK P består ju av turk-nationalister, naqsibandi-kurder, liberaler, socialdemokrater och konservativa demokrater). Någonting måste ju ha inträffat eftersom han kände sig tvungen att lämna partiet. Men det är du som har träffat honom så jag får tro på det du skriver.

    Då kan vi, utifrån våra diskussioner och dina härliga bloggar om den turkiska vänstern/turk solu, konstatera att vi inte har en endaste socialist i det turkiska parlamentet. Däremot har vi en socialdemokrat vid namn Ufuk Uras. Jag som alltid trodde att Uras var socialist.

    Varför har vi ingen socialist i det turkiska parlamentet?

    Och som jag skrev i en kommentar ovan så planerar Bulent Ecevist fru att bilda ett nytt ”vänster”-parti. Det ”socialdemokratiska” DSP:s förra partiledare Sezer planerar också att bilda ett parti och mitt i all denna ”vänstersoppa” med Kiliclaroglus CHP, så har vi 10-december rörelsen.

    Contra-gerillan behövs verkligen inte idag. Josef behöver verkligen inte oroa sig för Turkiet. Då syftar jag inte på prästsonen Josef, utan på Joseph McCarthy. Söndringen och splittringen av vänstern i Turkiets sköts ju av vänstern själv. Skyll inte på staten- den djupa staten försökte öven splittra AK P! Men dom dåliga frukterna sållades bort från dom friska.

    Men någon självrannsakan verkar inte existera!

    Far berättade om en tid under hans liv när Das Kapital hade sin givna plats i bokhyllan i 80-talets Stockholm. Efter kuppen sökte en rad företrädare för turkiska fackföreningar asyl i Palmes Sverige. ”Hobby-kommunisterna” i Stockholms förorter (bland annat far) blev ju helt exalterade när dom fick höra att dom skulle få fin-besök till föreningen av dessa devrimci/revolutionära fackförenings representanter. Man träffade dom, tog hand om dom stora intellektuella gossarna och en av dom bjöd far hem till lägenheten i Fittja. Far var på den tiden väldigt intresserad ny teknik- Han införskaffade en av dom först VHS-burkarna som släpptes ut på marknaden och en videokamera som vägde multum! Under den ”revolutionära fackföreningsrepresentantens besök så passade far på att visa upp sin nya VHS:s burk och kamera. Till fars stora förvåning så visade det sig att den revolutionära fackföreningsmannen kunde mer om fars makapär än vad far kunde. Det visade sig att arbetarnas representant hade en egen kamera och video som stjärnan ifråga införskaffat långt innan far hade gjort det.

    Far anade ugglor i mossen och frågade sig hur en fackförenings lirare från 70 – tidigt 80-talets Turkiet kunde ha kulorna att köpa video och kamera. Själv fick han slita som en häst på LM Ericsson och sy kostymer på fritiden för att kunna köpa makapärerna ifråga. Innan dess hade han slitit som en häst på löpande band-Torslanda Göteborg.

    Jojomensan, ganska snabbt gick det upp för förortens hobby-kommunister att dom intellektuella vänsterlirarna från Turkiet inte levde efter vad dom hade lärt hemma i Turkiet. Dom kom till Sverige med fyllda fickor.

    Skriv nu inte som du gjorde i ett inlägg ovan om ett av mina inlägg:

    ”Skön utläggning. Om ingenting.”

    Jag bryr mig om en demokratisk vänster i Turkiet som på allvar kan utmana högern. Det gör jag för att jag bryr mig om demokratin i Turkiet. Annars är jag så kapitalist som man bara kan bli- privatisera driften av Anitkabir och öppna ett Abdullah Öcalan musseum där jag kan tjäna pengar på PKKurd-diasporan i Turkiets står högt på min agenda.

    Men jag är väl medveten Turkiets behov av en socialdemokratisk/socialistisk opposition. Men illa är det när högern i Turkiet måste gå ut och BE om en funktionell vänster.

    Det är ju för sjutton jag som står för vänsterns självrannsakan här på din blogg!

    Håller inte Ekim! Inte ens om det kommer en 11 december, 12 december eller 26 augusti-rörelse så kommer vänster komma nånvart.

    Ni verkar ju nöja er med att bråka om att få vifta med kommunistfanor på Taksim platsen och odla Stalin mustascher.

    Vänstern i Turkiet har ingen identitet! Den är schizofren.

    Och inte ens du som är kunnig och som har haft privilegiet att följa den turkiska vänstern utifrån är förmögen att presentera några radikala, ja revolutionära, åtgärder.

    Men jag är optimist! När Ataturks ande har lämnat Turkiet och om regeringen lyckas få bukt med Ergenekon så kommer vänstern att resa sig.

    Först gäller det alltså att riva Kung Ataturks pyramid:

    Och man har kommit en bra bit på vägen!

    • Här har det tagits ställning för det som är lösningarna och hoppet idag.

      ÖDP, Ufuk Uras, DISK, demokrati och socialism är några grejer jag skriver mycket om.

      Att raljera över en benämning är lite sådär nivå, Uras är en pålitlig parlamentariker, precis som flera andra i parlamentet. Jag är själv tveksam till att snacka om att Turkiet haft en enda vänsterradikal parlamentariker sedan TIP-tiden, även om även jag faller i den fällan ibland. Det finns, har funnits och kommer att finnas i olika partier. Det vi vet nu är att vänstern inte har någon rörelse som är tillräckligt stark för att företräda en allomfattande lösning. Det beror delvis på de batongslag och det permanenta förtryck som drabbat vänstern, men även på vänstern också så klart. Ingen har väl sagt något annat?

      Resten känns som förvirrade anekdoter och teorier, men de är åtminstone underhållande.

  8. Jag sympatiserar med den gamla vänstern som verkligen hade hade en ”kamp” och en klar ”måltavla” att föra sin kamp emot. Men vänsterns nergång kan till viss del även skyllas på dom själva i moderna tid dvs, att inte kunna organisera sig själva förutom till stenkastning är ganska mediokert för en rörelse, att inte kunna ha mer politiker i parlamentet osv, men jag skyller främst splittringen på utomstående grupper som ”derin devlet” kalla d va ni vill, dessa utomstående gick målmedvetet in som typ mullvader för att krossa en ganska starka sammanhållen rörelse för att just splittra dom.

  9. Ping: Fritt fram för övergrepp på studenter vid Istanbuls universitet « Ekim Çağlar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s