Artikeln om den nyligen skjutne fackledaren Süleyman Celebi, fackförbundet DISK och Turkiets situation i största allmänhet publicerades i veckans Arbetaren.
DISK, Revolutionära Arbetarfackens Konfederation, är det mest inflytelserika radikala fackförbundet i Turkiet. DISK bildades 1967, och Çelebi som har varit politiskt aktiv sedan 1960-talet och även har suttit i fängelse för sitt fackliga arbete, menar att DISK har en viktig roll i det turkiska samhället av flera skäl.
– Vi är inte ett fackförbund av enbart ekonomiska skäl. Vi har ett ansvar att ge förtryckta en röst. DISK arbetar även för demokratin, därför kan man inte säga att vi bara bedriver ett klassiskt fackligt arbete, säger han.
Läs allt här.
Ekim Çağlar 
Ekim: Varför detta behov av att måla fan på väggen? Låt mig nu ta mig an din artikel som helt klart är överdriven:
Det finns en rad olika fackföreningar i Turkiet och dom möter inga större hinder. Det är inte heller förenat med risker att vara medlem i fackföreningar. Gärningsmannen som sköt Suleyman Celebi försökte INTE mörda honom, utan ville bara skada honom. Han åkte fast relativt snabbt och enligt honom själv var motivet en gammal skuld på 70.000 tyska mark. Huruvida detta är sanning eller inte vet jag inte, men en förundersökning har inletts.
Har du tänkt på att det kanske inte finns några politiska motiv? Vilka skulle det vara? Varje gång Suleyman Celebi vill demonstrera på Taksimplatsen under 1 maj så får han ju stöd av kemalisterna i CHP och deras Baykal-samma Baykal som hyllar Ergenekon-terroristgruppen. Menar du att AK P inte har bättre saker för sig än att skjuta en betydelelös ledare för en betydelselös fackförening i Turkiet?
Det stämmer att en näringsidkare dog av polisens tårgas, men varför skriver du inte om alla sk socialister, kommunister och anarkister som krossade och vandaliserade allt i sin väg? Celebis DISK klarar ju inte ens av att hålla reda på sina medlemmar ju. Det som utspelade sig på Taksim under IMF mötet är ju precis det som vad Ergenekon fantasterna i landet vill se. Celebi har hittills varit villig att ge dom det, utan att lyckas.
I Turkiet är det ingen som pratar om Celebi och hans DISK (AKP:s kvinnororganisation har runt 500.000 medlemmar). I Turkiet pratar man om att lösa den 100 år gamla kurdfrågan, öppningen mot Armenien och annat av intresse.
Sen skriver du äntligen något av intresse. Du skriver:
”Den turkiska fackföreningsrörelsens arbete försvåras på flera sätt. Det är bland annat dyrt att vara medlem i facket. För att vara fackligt ansluten måste en medlem betala avgifter till både myndigheter och fack, och det kostar ännu mer om man väljer att byta fackförbund.
– Det allra viktigaste är spärren som gör att vi måste representera 10 procent av arbetarna i en sektor för att kunna organisera oss officiellt på arbetsplatsen. Dessa hinder finns kvar för att vi inte ska kunna locka nya medlemmar, säger Çelebi.”
Jaha, men var kan man ändra dessa lagar och förordningar då? Jo, i parlamentet. Alltså är vi tillbaka till grundproblemet- det finns ingen politisk vänster i Turkiet. Jo, förresten ”socialdemokratiska” CHP finns. Celebi kan ju försöka få kemalisterna i CHP att föra dessa frågor i parlamentet.
Anledningen till att varken polisen eller regeringen vill se DISK medlemmar på Taksim under första maj är för att man är rädd för att det ska sluta så som det gjorde efter ”demonstrationerna” mot IMF. Vidare är man rädd för att Ergenekon ska slå till under kaoset som era demonstrationer har en tendens att sluta i.
Celebi borde kanske bilda ett parti så han kan få igenom de krav han vill- i parlamentet.
Idag går en majoritet av hans väljare och röstar på AK P!
eller CHP…… 😉
Det finns inga fackföreningar att förtrycka i Turkiet. Dom har inget inflytande och deras kärnfrågor går ut på att få till stånd nostalgiska utflykter till platser som Taksim.
Det som inte fick plats är ju att det finns planer på att starta ett parti, just för att CHP precis som de andra etablerade partierna inte är tillräckligt vänligt inställda till facken.
Kaos var det på Taksim. Det står.
Vidare är jag inte säker på att DISK officiellt var ute för demonstration den dagen då helvetet bröt ut. Dagen innan var de det däremot. Alla till vänster är inte likadana, du vet.
Sedan har du missat DISK:s inlägg i kurd- och konstitutionsdebatten antar jag. Jag kan återkomma om den, eller till och med skicka DISK:s material där akademiker och experter har fått skriva av sig ur ett fackligt och demokratiskt perspektiv.
Om DISK var så marginaliserade, varför bjöd Atalay in Celebi för möte för ett par månader sedan? De är ju uppenbarligen en maktfaktor, om än en liten sådan med tanke på allt. De tar sakta men säkert det som är deras. Taksim på första maj var ett steg i rätt riktning.
Jag får nog medge att 400.000 medlemmar är många människor. Klart Atalay ska träffa DISK och få förbundet att stå bakom kurdöppningen.
Vad jag reagerar på är att fackförbunden i Turkiet är totalt handlingsförmalade. Istället för att göra någonting åt saken (politiskt) så springer man runt och vill ”erövra” Taksimplatsen. När detta sker så går Ergenekon-anhängaren Baykal och ger DISK stöd. Klart att ”vanliga lirare” som jag undrar vad fan DISK är ute efter då.
DISK:s medlemmar kanske sköter sig, men det dyker alltid upp provokatörer.
Vad kan DISK göra för en framtida demokratisk vänster som politisk kraft?
Vara med i bildningen av ett nytt parti, eftersom de har gett upp allt hopp om att CHP ska bättra sig sedan länge. Det är det som just nu sker i projekten kring 10 aralik hareketi. Det är tänkt att det ska bli ett vänstersocialdemokratiskt/socialistiskt parti.
Süleyman Celebi har engagerat sig mycket för att driva igenom den här grejen och beskrev processen med att ”vi nu har spelat i två halvlekar för att få till ett nytt parti. Nu spelar vi på övertidsminuterna och ansvaret ligger hos oss, säger vi att vi inte kan få till ett nytt parti med det här projektet så har vi misslyckats”. Vi får vänta och se hur det går med den biten, men det kan bli minst sagt bra och nödvändigt, så att populisten Mustafa Sarigül inte lurar till sig alltför många sympatisörer på en gång med sin nya rörelse.