När hundratals aleviter slaktades av religiösa fascister i Maraş 1978 jobbade vänstern och progressivt sinnade för att något liknande aldrig skulle hända igen. Dersim/Tunceli fanns redan i minnet och att barn och kvinnor var extra utsatta visade på det absurda med de högerextrema fanatikernas utbrott. Min mamma, själv alevit, brukar berätta om stämningen i Turkiet strax efter massakern i Maraş. Hur främmande människor tror att inga aleviter finns i närheten och hyllar massmorden. En sådan episod ägde rum på ett tåg på den turkiska landsbygden strax efter slakten. Då många turkiska namn bär på kulturella, religiösa och politiska identiteter trodde sig det nyfunna sällskapet ha hamnat i en tågkupé med ickealeviter. Berättelsen tycktes aldrig ta slut.
Att de hade slaktat vilt.
Att de borde ha varit med.
Att blodet bokstavligen flöt på gatorna.
Att man borde ha utrotat resten också.
Sådant gick att höra. Att staten eller högern skulle ha lärt sig en läxa när allt hade spårat ur hade varit för mycket begärt. Inte konstigt att det som inte fick hända igen skedde 1993. Den 2 juli i Madimak-hotellet tände religiösa fundamentalister en eld för att bränna inne alevitiska intellektuella som samlats i Sivas för att anordna en kulturfestival. Ett i princip obefintligt polisingripande säkerställde att dödsfall skulle ske. 35 personer dog. Världskända författare som Aziz Nesin klarade sig med nöd och näppe ut. Folksångaren/poeten, och tillika nära vän till min pappa, Nesimi Çimen fångades av lågorna och fanns bland dödsoffren. Massakern är ett öppet sår – för inte kan väl människor brinna som tändstickor och glömmas bort? Och vem kan lova att detta inte kommer att ske igen när fundamentalisterna idag knappast är svagare än 1993? I Gazi slaktades fler aleviter 1995. Frågan är vem eller vilka som tänker sätta punkt för alla de liv som gått åt.
Sivas brinner fortfarande i våra hjärtan. De skyldiga har inte ställts inför svars och reaktionära krafter har fortfarande inte gjort aleviter till sina jämlikar. Sivas och Maraş kommer är därför aktuellt.
Det enda som kan dämpa sorgen är försoning och upprättelse. Ett steg i rätt riktning är att göra Madimak-hotellet till ett museum. Låt detta aldrig få ske igen.
Läs mer om aleviters aktuella krav här.
Ekim Çağlar 
Ekim:
Är det inte först nu som dom riktiga förövarna börjar ställas till ansvar för händelser som slakten i Maras 1978? Problemet är bara att den största delen av den sk turkiska vänsten motsätter sig AK P regeringens kamp mot Ergenekon. Anledningen är att det är ett högerparti med rötterna i politisk islam som för kampen.
När det gäller Madimak slakten så ”vet” alla att det var den turkiska djupa staten/Ergenkon som låg bakom det hela. Men du vill ändå flagga för att det kan hända igen under AK P regeringens tid vid makten. Annars hade du väl inte skrivit så här:
”Massakern är ett öppet sår – för inte kan väl människor brinna som tändstickor och glömmas bort? Och vem kan lova att detta inte kommer att ske igen när fundamentalisterna idag knappast är svagare än 1993?”
Det är AK P regeringen som kan garantera att det inte kommer att hända igen. Under AK Ps 8 år vid makten så har inga sådana här händelser ägt rum. Istället har regeringen hållit i flera sk alevi-konferenser där man har bjudit in Turkiets alevi-organisationer för att tillsammans lösa frågor kring diskrimineringen av Turkiets aleviter. Om du tar en titt på förundersökningsmaterialet till Ergenekonutredningen så kan du se alla planer som organisationen har haft för att skapa kaos och religiösa motsättningar i landet genom att döda framträdande aleviter för att sedan skylla på ”islamister”.
Under alevi-konferenserna har regeringen fått tillfälle att lyssna på aleviförbundens NGOs krav. Ett av dessa krav gällde Madimak händelsen. Aleviterna vill att ett museum byggs upp där till minne av dom 37 mördade. AK P regeringen har nu meddelat att man ska köpa marken för 2,8 miljoner dollar.
Turkey to expropriate Madımak Hotel where 37 people were burnt to death
http://www.todayszaman.com/tz-web/detaylar.do?load=detay&link=213372
”We have allocated 4.5 million Turkish liras-TL (2.8 million USD) for expropriation of the hotel,” Çelik said during an Alevi meeting in Ankara.
The government launched Alevi workshops in June 2009 to deal with problems of the Alevi citizens. The seventh and last workshop took place on January 28-30, 2010.
On July 2, 1993, a group of fundamentalists surrounded the Madimak Hotel in which many intellectuals were staying for the Pir Sultan Abdal Festival in Sivas.
State minister to attend Madımak Hotel massacre commemoration
http://www.todayszaman.com/tz-web/news-214880-100-state-minister-to-attend-madimak-hotel-massacre-commemoration.html
For the first time a government official is going to participate in the commemoration of a tragic incident that led to the deaths of 37 people in Sivas in 1993.
Mer om alevi-konferenserna/alevi workshops:
Alevi workshop submits roadmap to government
http://www.todayszaman.com/tz-web/news-200249-100-alevi-workshop-submits-roadmap-to-government.html
Varför tror du att AK P har en uppriktig vilja att lösa alevi-frågan? Jag är beredd att ta till mig alla argument utom att partiet är ute efter aleviternas röster. Vi vet alla att turk-aleviterna röstar på CHP och att kurd aleviterna röstar på PKKs partier.
Hur kan du prata om försoning när du pekar ut den största delen av dina landsmän som fiender?
The serial killer’s wife, Alevis and confrontation
by
ORHAN KEMAL CENGİZ
http://www.todayszaman.com/tz-web/mobile.do?load=wapDetay&link=199757
Fråga dig själv varför Republiken inte gav några rättigheter till sina mest sekulära medborgare (aleviterna)?
Pingback: Tyvärr, jag kan inte skilja på bra och dåligt förtryck « Ekim Çağlar
Pingback: Tyvärr, jag kan inte skilja på bra och dåligt förtryck « Ekim Çağlar
Pingback: Aziz Nesin – en ständigt modern intellektuell « Ekim Çağlar