Jag bjuder på en historia, just nu omdiskuterad i Turkiet.
Det var en gång två högt uppsatta soldater som krigade.
En löjtnant sköter bombningar från ett obemannat Heron-plan. En brigadgeneral övervakar.
Bombningarna måste få ett hastigt slut för att målen ska överleva, säger brigadgeneralen.
Han menar att de ska sänka sitt eget plan. Målen som fick överleva är landets svurna fiender.
Detta är den så kallade Heron-skandalen i Turkiet, som avslöjades med bandinspelningar nyligen. Bombningarna var riktade mot PKK 2007 och ingen vet skälet till varför det turkiska försvaret var så desperata efter att sänka sitt eget plan för att skapa så få dödsfall som möjligt. Detta i ett land där civila dödas på löpande band och där armén gärna skryter om att man dödar PKK-are. Det finns två möjliga scenarion:
1. Antingen var ”PKK-arna” i bergen som Heron-planen bombade utklädda turkiska soldater. Detta skulle kunna bli ännu större skandal för den turkiska armén, i ett redan smutsigt krig.
2. Eller så är vissa element i den turkiska armén måna om att kunna behålla en på ytan motståndskraftig fiende för att kunna legitimera sin egen ställning i landet. Denna tolkning lutar sig på den allt vanligare åsikten om att PKK och den turkiska armén är i beroendeställning för att inte tappa greppet om det stöd man fått från ”sitt håll”, kurder som står bakom PKK och turkar som står bakom den turkiska armén – ett stöd man i sånt fall gärna behåller med artificiella lösningar genom att bedriva ett krig som människor i Turkiet trots allt är förbannat trötta på.
En undersökning kring skandalen pågår tydligen. İlker Başbuğ har bett om den. Men militärens högsta chefer påstår att man inte prioriterat frågan för att det är en lögn. Och PKK stödjer den turkiska militärens uttalanden…
En historia av detta slag behöver en sorts twist, en punchline som gör saker och ting klarare. Det har inte kommit, så tills vidare säger jag som Ahmet Altan; PKK-gerillan och det turkiska försvaret tycks hålla varandra om ryggen i denna fråga – så vad är det för sanningar som hålls borta från folken i Turkiet?
Ekim Çağlar 
Ekim:
Häromdagen var jag på besök i Småland. Där träffade jag en gammal bekant från Dersim. Stjärnan ifråga stod åtalad hemma i Turkiet för bus som han hade begått under sin tid som TIKKO medlem. Efter att ha pratat en stund om hur man på snabbast möjliga sätt fixar uppehållstillstånd i Sverige kom vi in på politik. Han stack inte under stolen med att han sympatiserade med PKK, men var snabb med att poängtera att han föraktade Abdullah Öcalan. Enligt min vän så var Öcalan lakej åt den kemalistiska djupa staten men likt förbannat den som styrde över PKK.
Den kurdiska frågan i Turkiet kommer att lösas den dagen blod inte längre spills. Nu gäller det att bana vägen för att detta inte sker. Med det menar jag inte att man tar kol på var enda PKK medlem i Kandil, utan helt enkelt att PKK inte kan genomföra attacker på beställning av fascisterna inom Ergenekon. Om detta kan uppnås så kommer utrymme att skapas för demokratiska reformer. Detta komemr i sin tur att bana vägen för att PKK- sekten i kandil kan komma hem till Turkiet och sina familjer.
Modig blogg Ekim. Jag tror att en flock av PKK tomtar kommer bli sura på dig nu. Jag tycker du är modig som vågar trampa på lite tår. Därför får du två goa låtar i present från mig! Jag tror att dom kommer vända sig mot dig trots att du iegenskap av socualist, men framförallt en TURK, har visat ditt stöd för det pro-kurdiska BDP/DTP. Jojomensan, jag har fått Mehdi Zanas hatiska blickar mot mig under en föreläsning av Fredrico Malm här nere i Malmö en gång.
Lyssna och njut!
och så denna som jag är övertygad om att du kommer röra dig till…
Status-quo läget är på G att brytas! Gamla hunddyrkare står bakom demokratiska reformer, gamla kurdnationalister vågar ifrågasätta PKK, Ekim drar till med en skön blogg och Kemal Kiliclaroglus CHP tvingas till demokratiska maövrar.
Den tysta och dolda revolutionens börjar bära frukt.
En ljus framtid väntar anatoliens folk.
Hehe, vet exakt var jag har mina kritiker och påhejare.