Mörka krafter tjänar på detta, att potentiella bröder blir svurna fiender i Turkiet. I områden i Hatay har situationen spårat ur så kraftigt att man talar om lynchningsförsök på civila kurder. Anledningen är relativt enkel att förstå; för högerextremisterna finns det inget annat än turkar mot PKK-are. Så alla ska välja sida. De som inte är högerextrema våldsverkare är således PKK-are. Så funkar den nationalistiska mentaliteten – ett sätt som belönas av folk på högre ort. Och när det som i Dörtyol har dödats poliser är nivån av aggressivitet utom alla gränser.
Hur annars kan man inte ingripa starkare mot lynchningsförsöken och kurders utsatta situation i hela landet? Hur annars kan banden mellan våldsverkande fascister och högerextrema MHP vara så uppenbart utan att repressalier var ett faktum? Hur annars kan det visa sig att till och med militärer varit med och provocerat fram upplopp?
En sak är säker. Om MHP inte hade varit ett turknationalistiskt parti, utan istället ett kurdiskt… då hade vi kunnat glömma att de fått ställa upp i nästa val.
Om något positivt ska kunna hämtas från detta är det att viktiga steg tas. Turkiets arbetarrörelse är en av de krafter som trots allt arbetar för en fredlig och rättvis lösning på de demokratiska problem (det är dags att sluta kalla detta för ett kurdproblem som man ofta gör i Turkiet) som finns i landet.
Som DISK-ordföranden Süleyman Çelebi säger är de senaste händelserna en samling provokatörers sätt att röra upp nationalistiska känslor för att skapa konflikter mellan folkgrupper. Problemet är att detta kommer att lyckas om man inte sätter rätt etikett på det hela; vågen av hatbrott är rasistiska. Så när AKP-regeringen gör allt för att försöka koppla våldsvågen till fotbollsgrupper i Inegöl (enligt inrikesminister Beşir Atalay) och allt annat utom att kalla det vid dess rätta namn är det ett sätt att sopa problem under mattan. Det kommer att stå landet dyrt på många sätt, och de som lider mest kommer att bli de människor som vill ha fred i Turkiet.
Min vän Çelebi har även bra idéer om konfliktens kärna. Han menar att AKP mist sin trovärdighet genom att å ena sidan tala om vapenstillestånd, men å andra sidan stänga partier och gripa representanter bland kurderna. Samtidigt lägger han även ansvaret på alla grupper som är verksamma i kurdfrågan. Alla ska krävas på fredliga intentioner. Tack och lov så står DISK som vanligt på rätt sida. Som vanligt.
Och detta är viktigt att se. Artister, konstnärer, vänsteraktivister, fackliga representanter och människorättskämpar står sida vid sida och formulerar fredsbudskap utan att fråga varandra om de är kurder eller turkar. Förhoppningsvis påverkar detta landets makthavare, något som kanske främst tycks ske inom CHP, det parti som under Deniz Baykals decennier långa styre utvecklade sig till ett minst sagt nationalistiskt och militaristiskt parti, men som nu under Kemal Kılıçdaroğlu tycks gå åt rätt håll. Detta genom att man nu lovar att man ska gå tillbaka till partiets rötter från 1989, när man hette SHP och släppte en ”kurdrapport” som krävde kulturella och politiska rättigheter för landets kurdiska befolkning. Löftet nu är att man ska gå ännu längre i sin öppenhet i kurdfrågan. Dessutom tolkades den nye partiledarens tal vid ordförandeinstallationen som en flört med landets kurdiska befolkning när han kritiserade parlamentsspärren på tio procent, en regel som utan tvivel försvårat den kurdiska etableringen i det politiska livet.
Än är partiet inte ett fullgott alternativ för ickenationalister, men skönt är att ett parti som tidigare gått i bräschen för att piska upp nationalistiska stämningar nu ändå ser ut att vara en konstruktiv kraft. Mer sånt behövs, samtidigt som de mer pålitliga demokratiska krafterna reder ut det kaos som för landet närmare en allt större konflikt.
Vägskälet står klart: antingen mer nationalism och närmare ett inbördeskrig av större mått. Eller en rättvis fred som gör landets bröder och systrar med olika bakgrund till jämlikar.
Ekim Çağlar 
Ekim:
Låt oss börja med din färska ”smygkärlek” för det kemalistiska CHP.
Hur kommer det sig att Kemal Kiliclaroglu häromdagen försvarade Ergenekon öppet? Är inte Ergenekon/djupa staten den kraft i Turkiet som vill störta landets demokratiskt valda regering och vars medlemmar i Författningsdomstolen stängde ner BDP:s föregångare DTP och försökte stänga ner AK P?
Jo, visst är det det. Så varför går då en kommunist som motsätter sig nationalism och överhuvudtaget lyfter fram detta fascistiska parti som en potentiell och framtida demokratisk aktör i Turkiet? Jag förstår bara inte det.
Kiliclaroglu och hans CHP vill se en militärkupp i Turkiet. Detta sticker man inte under stolen med.
Tror du på fullaste allvar att ett parti som tar Ergenekon i försvar vill se en lösning på kurdfrågan i Turkiet? Det är samma Ergenekon som planerat nya Madimak-masakrer på aleviter, bombningar av moskeer, massarresteringar av tiotusentals politiska motståndare, bombdåd mot civila, statskuppar och provokationer.
Provokationerna i Bursa och Hatay är enligt min mening framförallt den djupa statens/Ergenekons verk. Detta säger AK P öppet. Att det sedan finns ultra-nationalister bland provokatörerna är en annan femma. Det finns aleviter (både kurdiska och turkiska) som är medlemmar i Ergenekon.
Din kritik mot regeringen vad gäller Bursa och Hatay händelserna förstår jag inte. Enligt landets inrikesminister var liknande händelser väntade då landet snart ska hålla en folkomröstning angående grundlagsändringarna. Han sade också att fler och blodigare attacker var att vänta då PKK vill sabotera demokratiseringsprocessen som Turkiet nu går igenom.
AK P har inte stängt ner DTP/BDP. Det har en republikansk kemalist åklagare gjort åtillsammans med kemalisterna i Författningsdomstolen. KCK nedslagen står kemalisternas åklagare bakom. AK P har dock tyst tittat på då det gynnar deras agenda. Jag personligen tror att vi hade sett fler terrorattacker och upplopp i västra Turkiet om dessa massarresteringar inte hade ägt rum. Detta eftersom det är min övertygelse att PKK och deras statsterrorister, likt Ergenekon och deras ultra-nationalistiska springpojkar, vill se en etnisk konflikt mellan turkar och kurder över hela Turkiet.
Helt i sin in ordning att kritisera AK P och ultra-nationalister som ägnar sig åt lynchningsförsök och upplopp, men var är din kritik mot BDP som inte alls drar sig för att provocera fram turkisk nationalism? Varför riktar du ingen kritik mot PKKs meningslösa dödade i östra Turkiet?
Den kraft som piskar upp nationalistiska stämningar i Turkiet kallas för Ergenekon (samma kraft som piskade upp hat mot aleviterna i Sivas innan Madimak-massakern kunde äga rum). Det parti som öppet stödjer Ergenekon heter CHP… samma CHP som motsätter sig en demokratiseringen av Kenan Evrens fascistiska grundlag. Mitt i allt detta har vi en Celebi som i snart 3 år kritiserat Kenan Evrens grundlag. Han säger idag nej till de ändringar som regeringen vill att folket ska säga JA till. Detta samtidigt som gamla ultra-nationalister säger ja. Vad beror det på tror du?
I vilken båt sitter du i egentligen? Vi vet att MHP, CHP och BDP sitter i samma båt. Här kliar man varandras ryggar och har gjort gemensam sak mot AK P regeringens grundlagsändringar.
PS: Celebi verkar inte vara den skarpaste kviven. Ni borde fråga er själva hur händelser som i Bursa och Hatay gynnar AK P. Sådana händelser underblåser ju bara kurdisk nationalism som i sin tur leder till turkisk nationalism och tvärtom. Är inte AK P ett parti som utger sig för att representera både turkar och kurder och vill att MHP/CHP och BDP väljare ska rösta på dom istället?
Så här skriver du i din blogg om Heronplanen:
”historia av detta slag behöver en sorts twist, en punchline som gör saker och ting klarare. Det har inte kommit, så tills vidare säger jag som en av de ledande demokratikämparna i Turkiet, Ahmet Altan; PKK-gerillan och det turkiska försvaret tycks hålla varandra om ryggen i denna fråga – så vad är det för sanningar som hålls borta från folken i Turkiet?”
Kan det inte vara så att MHP, CHP och BDP håller varandra om ryggen? Kan den turkiska militären och PKK göra det, så kan väl en kurdnationalist och en turknationalist också göra det på det politiska planet.
Tack för ordet! Det blir inga goa låtar från min sida till dig den här gången.
Oh, tröttsamt att allt är svart och vitt. Nu är Kilicdaroglu Ergenekon-kramare också.. Det är därför även han tar strid mot AKP (faktiskt tillsammans med AKP i en del frågor), va? Sitter för övrigt och hoppas på att CHP och AKP hetsar ikapp med varandra för att göra sig av med paragraf 35. Tror det snart öppnar upp sig för samarbete kring just den paragrafen i alla fall.
Ekim:
Nej Ekim! Allt är inte svart eller vitt i min värld! Och JA Ekim, Kiliclaroglu är en Ergenekon-kramare.
Det är inte bara så att Kiliclaroglu och en rad framträdande CHP politiker manifesterar sitt stöd för Ergenekon under politiska tal inför folket eller i parlamentet, utan man deltar också i domstolsförhandlingarna för att stödja åtalade Ergenekon medlemmar.
Här kan du läsa en socialdemokrat som är AK P parlamentariker om vad han har att säga om CHP och Kiliclaroglus pajaseri:
AK Party deputy Özdalga says CHP is full of contradictions
http://www.todayszaman.com/tz-web/news-217855-ak-party-deputy-ozdalga-says-chp-is-full-of-contradictions.html
CHP supports the Ergenekon gang’
What are those signs?
It should be impossible for a social democratic party to be in a position to support Ergenekon, because the Ergenekon case is first of all about fighting against military coup threats, coup planners and gangs that have been involved in political murders to damage the democratic regime of Turkey. But we see Kılıçdaroğlu supporting the defendants of the case even if he is the leader of the CHP, and many CHP deputies go to the hearings of the case in support of the defendants. They even try to block the activities of the judiciary members who are pursuing the case.
CHP leader Kemal Kılıçdaroğlu first called on the government to abolish an article that served as a basis for coup perpetrators, but then announced recently its own proposal which does not abolish but partially amends the article. What is happening?
This is entirely symbolic. Military coups cannot be prevented by the adoption of new laws even though we know that this article has to be removed. But the CHP must follow a more consistent line regarding its attitude toward democracy, and it should demonstrate this with its policies.
Alliansen för socialdemokrater i Europaparlamentet fortsätter att kritisera CHP, men du verkar se en ljusning genom Kiliclaroglu. Otroligt! Jag får inte ihop det.
Ja eller Nej till ändringarna av den grundlag som du så flitigt kritiserat här på din blogg?
Är Ekim också full of contradictions? Återstår att se!
Jag gör samma ”misstag” som socialdemokrater, socialister och annat vänsterfolk i Turkiet och Europa. Samma misstag som fackliga aktivister, politiker och människorättsaktivister i Turkiet. Felet; vi säger att denna snubbe ser ut att vara ett bättre alternativ än Deniz Baykal och Erdogan – och definitivt bättre än Bahceli. Tiden får utvisa det hela. Turkiet är trots allt ett land där fullgoda alternativ saknas mer ju högre upp man kommer i den politiska hierarkin.
Ekim:
Blir det ett JA eller NEJ till AK Ps grundlagsändringar? Vad säger du?
Leder inte AKP:s ja-sida i opinionsmätningarna? Vet inte mer än så.
Ekim:
Jo,dom leder stort och det kommer bli en jordskredseger för JA- sidan, men jag är mest nyfiken på hur du hade lagt din röst. Så, ja eller nej till ändringarna Ekim?
Förkovrar mig fortfarande i en hel del material – återkommer när min samling över tillkortakommandena i författningsförslaget är mer komplett.
Inget kan vara sämre än 82-författningen, men det betyder inte att man ska vara kravlösa år 2010.
Om det behövs en ny konstituion? Det är självklart. Om AKP:s räcker till? Vettefan. Men den diskussionen får vi anledning att återkomma till, har inte mycket med denna post att göra.