Må Sıddık Özdemir (gammal IHD-ledare), Salih Özdemir (gammal BDP-topp), Sofi Özdemir och Sedat Özevin (f.d. ledare för advokatsamfundet i Batman) vila i frid.
Resultatet av en PKK-mina enligt de flesta medier, medan Bianet publicerar en hälsning till anhöriga från KCK, dock utan något förnekande att minan ska ha tillhört gerillan.
Syftet med att ta upp detta? Att vanliga människors tålamod snart tryter i ett land som just nu sköljs över av blodiga attacker som alltför ofta drabbar civila eller de människor som faktiskt arbetar för en varaktig fred. Och båda sidor tycks kunna döda folk ”på sin egen sida” – något som märktes i andra fall när attentat som PKK beskyllts för visat sig vara den turkiska arméns eget verk, samtidigt som det på den andra sidan tycks dö kurdiska fredsaktivister av gerillaminor.
Det får helt enkelt vara nog. På riktigt. Det har även BDP till stora delar förstått, vilket märks i Ufuk Uras’ och Hasip Kaplans rop till gerillan att situationen nu spårat ur så mycket att vapnen inte längre bör tala. Detta och mer behövs enligt civilsamhället. För det krävs, enligt hundratals organisationer och aktivister för fred, att även den turkiska armén visar sig från sin bästa sida. Och med en sådan premiss kan vi konstatera att freden ännu är långt borta…
Ekim Çağlar 
Ekim:
Om jag kommer med ett påstående som säger att PKK utför attacker på beställning av den kemalistsika militären i Turkiet, vad säger du då?
Jag ska inte gå in på mina teorier om att den turkiska contra-gerillan bildade PKK i syfte att krossa den kurdiska politiska rörelsen i turkiska Kurdistan för att sedan bana vägen för en turk-kurd konflikt, som kunde ersätta den gamla vänster-höger konflikten i Turkey. Inte heller ska jag redogöra för alla dom tusentals kurder (jag syftar inte på kurder som varit byväktare eller Hezbollah medlemmar, utan på idealistiska revolutionära nationalist kurder som antingen var medlemmar i andra revolutionära kurdiska partier eller i PKK) som PKK har mördat eller hur man sedan 1984 har valt att agera lakej åt den kemalistiska regimens djupa stat. Istället vill jag uppmärksamma dig och dina läsare om ett par PKK attacker som alltid ägt rum under politiskt känsliga perioder sedan parlamentsvalet i Turkiet 2007.
Den 21 oktober 2007, bara några månader efter AK Ps storseger i parlamentsvalen, genomförde den kemalistiska regimens springpojkar i PKK Daglica-attacken. 12 soldater dog, 16 skadades och 8 soldater tillfångatogs av PKK. Detta underblåste nationalism bland turkarna som i sin tur ledde till ökad kurdisk nationalism bland kurderna. Planerna att ändra Kenan Evrens fascistiska grundlag fick AK P lägga på is. MHp skrek efter hårdare tag mot kurderna och en invasion av irakiska Kurdistan. DTP sprang runt kom med provokativa uttalanden och KCK brände ner bilar och bussar i turkiska städer.
Taraf avslöjade senare att turkiska ÖB haft kännedom om attacken hela nio dagar innan den ägde rum, men att inget hade gjorts för att förhindra den.
Efter Daglica-attacken kom Aktutun attacken. Än en gång avslöjade Taraf att turkiska ÖB haft kännedom om attacken en hel månad innan den ägde rum. Tidningen publicerade även flyginspelningar från Heron-plan där man kunde se 80 PKK medlemmar gräva skyttegravar och förbereda sig inför den kommande attacken.
ÖB i Ankara följde det hela LIVE från sina skinnfotöljer, utan att ingripa.
Här kan man se inspelningen:
Nu har Taraf och en annan go tidning, Bügun, avslöjat att turkiska ÖB låtit PKK genomföra liknande attacker som dom i Daglica och Aktutun:
Report: Herons broadcast Hantepe attack live but General Staff slow to react
http://www.todayszaman.com/tz-web/detaylar.do?load=detay&link=155867
Enligt tidningen Star kunde även PKK topparna i Kandil följa attacken ovan LIVE.
http://www.stargazete.com/guncel/heron-goruntuleri-pkk-ya-da-mi-gitti-haber-283074.htm
Den kemalistiska militären vill ha det här kriget och PKK ger dom det. Under 70 och 80-talet gav Turkiets aleviter och sunnisar svinen inom den kemalistiska regimen en höger-vänsterkonflikt. DOM spelade ut oss mot varandra och när tiden var inne så förde dom in sina batonger i såväl alevitens som sunnitens rövar, utan att göra någon som helst skillnad (syftar på 80-kuppen). Nu är svinen så pass desperata att dom är beredda att slänga in landet i ett inbördeskrig. Men dom kommer att misslyckas.
PS: Hasim Kaplan är en kurdisk politiker som vågar yttra sig mot PKK emellanåt. Det kanske har och göra med att dom han älskar mest av allt annat på jorden faktiskt är turkar (hans fruntimmer är turkiska). Men han kommer liksom pro-kurdiska politiker innan honom som vågat kritisera PKK, att tystas.
PKK är idag det största hindret för det kurdiska folkets befrielse.
Så vad säger du, är PKK den kemalistiska militärens springpojkar? I min värld är dom det och har alltid varit. Vad kan man annars förvänta sig av en organisation som dyrkar en stjärna som Abdullah Öcalan?