Mät min skalle om det är så viktigt

"Säg den lycka att få säga att man är turk" - en av många paroller vi friska internationalister alltid håller oss borta ifrån

"Säg den lycka att få säga att man är turk" - en av många paroller vi friska internationalister alltid håller oss borta ifrån

Det har hänt här på bloggen och ute i landet. Folk som gång på gång vill hitta en etnisk tillhörighet hos motparten. Något att förhålla sig till. För att känna samhörighet. Eller för att hata.

Som Ece Temelkuran beskriver i sin bok ”Ağrı’nın Derinliği” (köp den, turkisktalande läsare!) är det ofta först när man möter nationalister som man tvingas att reflektera över sitt eget ursprung. Är man i grunden själv inte nationalist är det utifrån som etiketter som ”turk”, ”kurd” eller ”svensk” blir reella. Ece Temelkuran, en vän av armenier och en kämpe i arbetet för en kritisk historiegranskning, blev inte ”turk” förrän i Jerevan, enligt egen utsago.

Det motsatta vet vi redan. Den tidiga turkiska staten turkifierade allt – plus lite till. På grund av ljushuvuden som Ziya Gökalp, kurden och arkitekten bakom den turkiska nationalismen, bär framförallt icketurkar efternamn som innehåller ordet ”türk”. Den assimilationsprocessen vet vi en hel del om och otaliga människor har mördats för att de med rätta vågat visa sin egentliga etniska och kulturella tillhörighet.

Problemet är när människor sakta men säkert skalar och skrapar på ytan med en törst efter att sätta andra i olika fack. Vi som mer än gärna säger att vi är ”från Turkiet” och inte ”turkar” råkar i sådana fall ut för följdfrågor. En alltför påstridig kurdisk man var en av dem som inte gav sig.
”Varifrån kommer du?” (på engelska)
”Från Turkiet” (på turkiska)
”Jaså? Är du turk?”
”Jag är från Turkiet”
”Från vilken stad?”
Gaziantep” (ett icke-svar för den som letar efter en etnisk tillhörighet tack vare Gazianteps mångfald)
”Men.. vad är du?”

Kattens lek med råttan. Jag bryr mig inte. Men det är obehagligt, och patetiskt,  när andra är besatta av ens etniska sammansättning. Bakgrunden var att han på ryktesvägar hört om mitt vänsterengagemang, något som innefattar en prokurdisk hållning i politiken naturligtvis. Störande är att vissa nationalister inte nöjer sig med att acceptera att ”motståndarsidan” faktiskt också kan utgöras av progressiva krafter. Kort sagt finns det turkiska nationalister som tror att det inte finns kurder som accepterar turkar och tvärtom som i det ovan nämnda fallet. Det är detta som gör det viktigt att inte svara ”rätt” slentrianmässigt för att vinna nationalisters acceptans, utan snarare vara en nagel i ögat och visa att ”den andra sidan” visst kan innehålla bra människor. Det är därför sådana som Hrant Dink, Ahmet Kaya och Ece Temelkuran är farliga för andra folks nationalister.

Mitt ointresse inför människors etnicitet (men inte kultur) gör att jag blir smått apatisk när konstiga frågor dyker upp. Ibland svarar jag ”svensk”, andra gånger ”turk” (när ”från Turkiet” inte räcker till). Jag är nämligen turk och svensk. Säkrast är alltid att vara svensk. Svenskar, var glada för att det inte är kontroversiellt att svara vilken nationalitet ni har. För då slipper ni få höra att det till exempel är överraskande att jag själv kan vara turkisk och vänster, samt kurdvän. Ja, det händer alltför ofta att jag möter människor som blir överraskade att mitt blod inte har resulterat i att jag är fascist.

En checklista med bra svar för att avsluta diskussioner kan behövas. Till och med inställningen ”tid är pengar” är bättre än att utveckla en diskussion med halvrasistiska nationalister från Turkiet (från Turkiet – alltså oavsett sida). Två förslag på diskussionsknäckare har erbjudits av Kemal Kılıçdaroğlu, ledare i ett parti som länge lidit av nationalism och chauvinism, CHP. Den neutrala varianten lyder enligt följande.

Vissa säger att jag har kurdisk eller turkmenisk börd, eller att min mamma har armeniska rötter. Jag älskar människor och har inga problem med någon.”

Den andra varianten attraherar mig betydligt mer. Anledningen är att den så tydligt demaskerar frågeställaren. Kılıçdaroğlu riktar denna till premiärminister Recep Tayyip Erdoğan som i min hemstad Gaziantep sagt ”längd är inte viktigt, men ditt påbrå är det”  i ett uttalande riktat till CHP-ledaren.

Om du är väldigt nyfiken; är du så intresserad av människors påbrå, ta en passare och linjal. Kom och mät min skalle. Jag kommer inte att klaga.

Svarsarsenalen består nu alltså av ännu ett potentiellt svar. Nåde dig som både frågar och inte tagit med dig dina verktyg.

(Ett av de värre slagorden i Turkiet är ”säg den lycka att säga att man är turk” (Ne mutlu Türküm diyene). Har du lika svårt som jag när det gäller sådan chauvinism kan du gå med i denna facebookgrupp, ”Säg den lycka att få säga att man är människa)

9 reaktioner på ”Mät min skalle om det är så viktigt

  1. håller fullständigt med
    men det kan ju vara
    för att det angår
    turkiet. Och bloggen
    handlar ju för det mesta
    om det.

  2. Kära Ekim,

    Jag kan fortfarande inte förstå vad din förkärlek för denna Kiliclaroglu grundar sig på. Här har vi inte bara en hycklare av klass, utan även en person som försvarat en kemalistisk massaker i Dersim 1938. Detta trots att karln är från en kurdisk-alevitisk familj från Dersim och att en stor del av han släkt utplånades av CHPs flygvapen under mass-slakten.

    Kiliclaroglu är även partiledare för ett parti som nekar Turkiets kristna fler rättigheter, bland annat den armeniska minoriteten. Erdogan och hans parti bröt däremot ett tabu för ett par månader sedan när man uppmärksammade allmänheten om CHP:s massaker på 90.000 kurdiska aleviter i Dersim. Detta efter att en CHP topp motsatt sig regeringens kurd-öppning och lanserat mass-slakten i Dersim 1938 som ett alternativ till hur man istället ska lösa ”kurdproblemet”. Kiliclaroglu höll med CHP toppen när han kom med det här vidriga uttlandet.

    När det gäller Turkiets kristna så är det AK P som försöker ge landets kristna ökade rättigheter. Kiliclaroglus CHP motsätter sig detta. Detta trots att Kiliclaroglus mor nu visat sig vara en etnisk armenier ( Vissa klaner i Dersim tog emot tiotusentals armenier mellan 1910-1915).

    Kiliclaroglu är även ledaren för ett parti som innan presidentvalen 2007 gick ut och menade på att Abdullah Guls mormor var armenier.

    Nu har det alltså visat sig att Kiliclaroglus mor var armenier. Erdogans uttalande behöver inte tolkas som riktat mot Kiliclaroglus etniska bakgrund.

    Jag får nästan lust att skriva en uppsats om dig och din förkärlek för Kiliclaroglu och hans CHP. För jag får verkligen inte ihop det:

    Hur kommer det sig att en person som utger sig för att vara radikal kommunist kan lyfta fram och ta en ledare som Kiliclaroglu i försvar.

    CHPs väljare utgörs till 80% av aleviter. Resterande 20% kommer från den gamla och stenrika kemalistiska eliten. AK Ps som du så friskt kritiserar för det ena och det andra utgör partiet som inte bara representerar arbetarklassen i Turkiet, utan även underklassen. Detta gör INTE det ”socialdemokratiska” CHP och Kiliclaroglu som springer runt i en skjorta som kostar 5000 kr och samtidigt pratat om klasskamp och Gud vet vad.

    Kan det vara så att du förvisso inte lider av etnisk nationalism men däremot av religiös nationalism? Som jag skriver ovan utgör ju CHPs väljare till största delen av aleviter.

    Borde du inte vara uppriktig och faktiskt lyfta fram Erdogan (trots att han är en konservativ marknadsliberal) när det faktiskt är hans parti som representerar dom klasser som du påstår dig stå upp för?

    Är det inte befogat att rikta kritik mot CHPs fascistiska politik gentemot Turkiets minoriteter när det nu har visat sig att hans egen mor är en armenier?

    Och seriöst Ekim, du har sedan jag började läsa din blogg kritiserat den turkiska grundlagen. Du har med all rätta påpekat att den är odemokratisk och en produkt av en junta. Nu är du tyst som en mus om denna viktiga fråga som folken ska hålla en omröstning om den 12 september.

    Vågar du inte ta ställning? Eller håller du rentav med Kiliclaroglu och MHP som vill behålla grundlagen som den är?

    Ja, du är turk och kurdvän. Inget konstigt i det. Miljoner turkar är kurdvänner och dom som idag för den mest effektiva kampen för kurdernas rättigheter i Turkiet är enligt min mening INTE PKK, utan turkar. Men något som jag tycker är väldigt anmärkningsvärt är att du ibland skriver pro-PKK bloggar eller bloggar som kan tolkas som att du sympatiserar med PKK. Alltså väldigt många kurder från olika politiska läger kritiserar PKK och den senaste tiden har en rad av kurder kritiserat PKK. Hur kommer det sig att du som turk verkar sympatisera med PKK och deras våld? Du är ju turk?!! Kemal Burkay är en kurd-alevit som kritiserar PKK friskt.

    Du får ge mig ett någorlunda övertygande svar för annars måste jag fråga dig om dina sympatier för PKK grundar sig i religiös nationalism? Ryggraden i PKK utgörs ju av kurd-aleviter och det finns även turkiska aleviter i leden…

    Jag får inte ihop det.

    Bekänn läger Ekim! Vad säger du om grundlagsändringarna? Vi vet ju att Kiliclaroglus CHP, Bahcelis MHP och det ska ”pro-kurdiska” BDP säger NEJ!

    Men vad säger du?

    Skriv nu inte att det är off-topic. Svara på frågorna är du snäll..

  3. Du vet mycket väl att jag har kritiserat CHP:s Dersim-politik kraftigt. Det och mycket annat bankar jag gärna i skallen på det partiet eftersom jag oavsett vad du tror inte är CHP-are. Skriver bara om positiva trender och är lika kritisk som vanligt, något jag även har varit mot Kilicdaroglu.

    I Dersim-politiken finns massor att göra. Lär snart skriva om hur AKP även använder detta som ett slagträ medan de konkreta framstegen låter sig vänta på sig. I den här frågan har både AKP och CHP massor att lära. Skillnaden är att det ena partiet sitter i regeringsställning och har makten att påverka mer än det andra…

    Om bristande AKP-framsteg ifråga om Dersim:
    http://bianet.org/bianet/insan-haklari/124151-erdogan-ve-kilicdarogluna-dersim-1938-icin-cagri

  4. Ekim:

    I artikeln som du hänvisar till framgår det att Erdogan är Turkiets första premiärminister som kallat massmorden i Dersim för en slakt/massaker. Jag står bakom bianets uppmaningar om ett officiellt erkännade av händelserna i Dersim. Men fakta kvarstår; En 80 år gammal tabu bröts. Det är en god början..

    För ett par dagar sedan nämnde Erdogan än en gång mass-slakten i Dersim under ett tal där han riktade kritik mot Kiliclaroglu. Vad blev Kiliclaroglus svar? Han sa; Jag var inte född på 30-talet så varför frågar du mig? Sicken ryggradslös stjärna!

    Lite läsning som hade gjort dig gott!

    The Alevi Inquisition

    http://www.thewhitepath.com/archives/2008/01/the_alevi_inquisition.php

    Tycker du som Kiliclaroglus CHP och Bahcelis MHP i grundlagsfrågan?

    Jag tycker inte att min fråga är off the topic eftersom Kiliclaroglu försvarar en rasistisk juntagrundlag. Bloggen handlar ju om rasism…

    I vilket fall som helst så är det följande reaktion som AK P:s progressiva och revolutionära politik har resulterat i tills nu:

    Förhoppningsvis så stannar Kiliclaroglu kvar istället för att springa och hyckla och levererar konkreta förslag på hur landets demokratiproblem, kurd- och alevifråga etc ska lösas. I vilket fall som helst:

    BU DÜZEN DEGISICEK!

    Katkida bulun Ekimcim! Söyle böyle olmaz!

  5. Ekim:

    Lite svårt att svara på din kommentar när jag inte kan skicka in mitt svar. Kan du lösa problemet är du go!

    • Den förra gick in som skräppost, men jag godkände den direkt. Verkar vara massa problem. Svara på detta inlägg istället, med samma innehåll, om det går så hajar man poängen.

  6. Pingback: CHP:s kurdiska öppning « Ekim Çağlar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s