Som flera av er säkert redan känner till pågår just nu de s.k. KCK-rättegångarna i Diyarbakir, Turkiet. Där står 152 personer inför rätta för påstått samröre med den kurdiska gerillan. Att detta ha varit ett sätt att angripa det pro-kurdiska BDP och människorättsorganisationen IHD råder det få tvivel om. Parodin på rättvisa och vad terroristbrott innebär är lika svåra att förstå. Själv var jag på plats i helgen och kommer skriva ett större reportage om detta. Tills dess får ni kika på lite bilder.
Bättre bilder kommer efter att mitt Diyarbakir-reportage har publicerats.
Ekim Çağlar 
Stödjer du PKK? KCK utgör ju PKKs stadsgerilla. Eller har jag missat nåt? Du skriver att dessa åtal är ett angrepp på PKKs parti BDP. Varför har dessa personer valt att organisera sig under KCK om de nu redan utgör en del av BDP?
Jag tror att åtalen håller. Hururvida de leder till fällande domar är en annan sak… bra att förhandlingarna är offentliga.
Jag hoppas att Turkiet en dag blir fri från kommunistiska nationalister. BDP är ett gäng socialistiska nationalister.
De advokater, bland annat från advokatsamfundet (baro), jag pratat med menar att max 30 pers på något sätt kan kopplas samman med PKK.
Sedan är det precis samma sak som stormen kring Devrimci Karagah, samlingsnamnet är ett sätt att koppla samman aktivister med grupper de inte har något samröre med. Tror inte att du menar allvar med att exempelvis IHD:arna som riskerar fängelse skulle vara PKK. I väst kopplas IHD ihop med maffia, i öster med PKK – med största sannolikhet utan grund i de flesta av fallen. Var jag kommer in i bilden förstår jag inte eftersom jag varken är BDP-are eller stödjer gerillan.
Snygg avslutning på ditt inlägg – se till att de försvinner med alla tillgängliga och otillgängliga medel också då?
Ekim:
Inte oväntat att de åtaldes advokater säger så. Du borde läsa åtalen istället innan du tar ställning. Jag tror inte att åtalen saknar grund. PKK är en stalinist-nationalistisk organisation som vet att dess existens är beroende av en fortsatt väpnad konflikt och att kurdfrågan inte får någon lösning.
Som högerman är det en självklarhet att jag vill se ett Turkiet där massorna inte väljer socialism. Med det menar jag inte att socialister skall förtryckas. I ett demokratiskt Turkiet kommer massorna aldrig att välja det socialistiska alternativet. Om man får välja mellan en Golf och en Trabant så väljer man inte trabanten.
Med kapitalism och liberal-konservatism ska massorna renas från kamalism och dessa kurdiska avkomma – apoismen.
Bra att du inte stödjer gerillan men jag minns ett endaste blogginlägg där du riktat kritik mot PKK.
Att en del av bevisningen bygger på att t.ex. Muharrem Erbey ska ha talat ut om tortyr och fängslade barn i Turkiet är gott nog för mig eftersom jag inte anser att en seriös människa kan tycka att det är terrorism eller ett bevis på att man är med i en organisation som PKK. Eller att ett vanligt telefonsamtal om vilka grönsaker man ska köpa med hem skulle ha varit kodade samtal för att köpa bomber. Jag har satt mig in tillräckligt. Och jag ursäktar inte antidemokratiska metoder i alla fall.
Gerillans taktik kan man nog säga mycket om. Men är just de där grejerna relevanta när det handlar om att 152 personer kan få sitta av långa fängelsestraff? And more to come, dessutom. Det handlar snarare om huruvida dessa människor verkligen är medlemmar i gerillan (eller om man har gjort dess propaganda) – inte vad gerillan har för taktik.
Rolig retorik med att ”massorna ska renas” också. Det förhållningssättet kan man nog bara ha om man har ett grumligt idéarv som man bygger sina åsikter på. Sen ser jag gärna att kemalismen försvinner och att vi får fred, men jag skulle använda uttryck som inte påminde mig om Pol Pot.
Sedan är frågan om socialism lite skev här. Det innebär nämligen att man måste göra en distinktion mellan socialistiska ideologier idag och den praktik som ingen ser som ett drömsamhälle (över 30 år sedan muren föll, kompis). Finns nog mycket få socialister, marxister och kommunister som vill ha det som i DDR idag, så Trabanten var ett dåligt exempel.
Merhaba Atlas, kardes. Seni özlemistik ya;)
”Jag hoppas att Turkiet en dag blir fri från kommunistiska nationalister. BDP är ett gäng socialistiska nationalister.”
Och genom vadå frågar jag då, lite fascism kanske ?
Ekim:
Vi får se om åtalen leder till fällande domar eller inte. Är det såsom du säger så kan man ju alltid vända sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Jag tror att de flesta åtalen mot dessa personer har grund. I BDP finns öppet fd PKK gerillor och häromdagen gick Diyabakirs borgmästare Osman Baydemir ut och sa att KCK ÄR PKK.
http://www.hurriyetport.com/news/120/ARTICLE/25089/2010-10-23.html
Jag betraktar KCK som PKK omorganisering för etablering i storstäder. Jag tror knappast att en åklagare baserar ett helt åtal på ett samtal om grönsaker etc. 152 åtal tror jag knappast att du har satt dig in i. Att du reagerar så häftigt vad gäller KCK tror jag har sin grund i att det är dina ideologiska bröder som står åtalade. Hade dom inte misstänkts för samröre med PKK och organiserat upplopp i storstäder så hade dom inte åtalas. Hade det varit islamister som stått åtalade hade du INTE ens brytt dig.
När jag skriver att jag en dag hoppas att Turkiet blir fri från kommunistiska-nationalister så menar jag inte att dessa ska jagas och dödas. Istället menar jag att massorna genom utbildning och upplysning ska vända ryggen till de krafter som propagerar för denna vidriga auktoritära ”ideologiblandning”. Jag hoppas att kurderna vänder ryggen till PKK och deras parti BDP. Jag hoppas att fler vänder ryggen till kamalisterna i CHP. Det är även det långsiktiga målet för AK P även om det går jävligt trögt.
I slutändan finns inte den socialistiska rörelsen, som du Ekim säger dig stå bakom, i Turkiet. Så kommunismen har redan rensats ut bland massorna. Däremot har vi PKKs partier- BDP. Man behöver bara vara normalt begåvad för att förstå att majoriteten av kurderna som röstar på BDP gör det av nationalistiska skäl och inte för att man nödvändigtvis delar BDPs ideologi (socialism).
Massorna måste renas genom utbildning och upplysning. Massorna måste frigöras från kamalism, nationalism och kommunism.
Vi är på väg dit tror jag.
Du missar poängen. ”KCK-rättegångarna” är ett samlingsnamn och ingen dom som fastslår var de åtalade har sina medlemskap.
Ideologiska bröder var väl en överdrift. Jag har varken formella eller informella band till människorättsorganisationen IHD eller BDP. Att göra anspråk på att förklara vad jag stödjer och inte stödjer kan du överlåta till mig. Jag säger att man har satt nivån med att delar av bevisningen är uppenbart löjeväckande. Vi får se om man per automatik är PKK-are (eller KCK-are) för att man talar om MR-frågor. I verkligheten är man det inte, i mitt tycke. Det tycker jag oavsett om det drabbar CHP, AKP eller BDP.
Jag gillar att du utvecklar ditt resonemang i hur man ska vinna förtroende, men det är fortfarande ett paternalistiskt synsätt.
Sedan anser jag inte heller att BDP är särskilt socialistiska och jag hade kraftiga invändningar mot vissa nationalistiska förhållningssätt, även nere i Diyarbakir (kommer ta upp exemplen när tiden blir mogen). Men att avfärda hela BDP som fullt nationalistiskt eller ens fullt PKK-vänligt är att göra det enkelt för sig. I mitt tycke är det ett brett parti med populistiska drag – de försöker i möjligaste mån att göra ett motstånd inom ramen för det turkiska parlamentet, men balanserar hela tiden på en lina för att inte trampa på PKK-tår. De fyller en viktig funktion dock – vill man lösa kurdfrågan har man ett gäng ledamöter i parlamentet som är villiga att föra en dialog.
De är med den Socialistiska internationalen (vars namn inte gör innehållet rättvisa) tillsammans med en massa ex-socialistiska partier. Däremot är de ett parti med ett demokratiskt mandat att få föra sin politik. Skillnad där. Ideologiska bröder (och systrar) har jag. De brukar synas i hundratusental på första maj i Istanbul, bland annat. De var fler förr och är sett till det svagare nu, det är vi nog överens om. Men det är bra att en sådan opposition finns (yes, den existerar – i små grupper och stora hjärtan) eftersom demokratifrågan behöver en progressiv pol. Jag gillar pluralism, du vet.
The Alevi reality within the PKK
http://www.todayszaman.com/tz-web/columnists-225410-the-alevi-reality-within-the-pkk.html
Mycket intressant krönika. läs den och kommentera gärna.
Är man med i PKK är alevismen troligen en subidentitet, så jag förstår inte varför artikenl öht är relevant. Har dock ingen större koll på den delen av PKK. Tänker man lite logiskt så kan man ställa många kritiska frågor till artikelförfattaren dock. Försöker man dra några djupare paralleller mellan alevism och PKK är man nog helt fel ute. Förvånar mig inte att en sådan krönika kommer från Zaman.
Sedan kan man tala generellt om religionens roll i kurdiska rörelser. När jag träffade kvinnogruppen Ka-Ders ordförande Hülya Gülbahar för något år sedan var hon orolig över att det blev allt mer konservativt (hon syftade på sunnitisk islam, så klart) i kurdiska områden, medan BDP såg mellan fingrarna.
Diskussionen är på gränsen till helt onödig (eller åtminstone irrelevant), så samtalet om detta stannar här, kompis. Tack för länktips, men det här är ingen personlig tribun som du vet.
Varför är ämnet så känsligt? KCK är ju PKK och artikeln handlar om PKK:s sammansättning. Osman Baydemir sa häromdagen att PKK en dag kommer att monters ned. En del fraktioner inom organisationen kommer att bedriva politik i CHP (han syftar på aleviterna) medan andra kommer att fortsätta i BDP (sunni-kurderna).
Diskussionen är inte alls onödig,
Känsligt? Menar bara att det blir för mycket privatchatkaraktär. La nostra legge, i vostri guai som Banda Bassotti sjunger. Punkt.
Ferhat;
Om du tycker att ni är på väg dit varför är du så rädd då?
Kommunizm är enligt dig existerar icke längre om det är så fallet varför snackar du så mycket om det mer än någon annan gör?
Ekim;
Yazilarinizi okudum anladigim kadariyla olabilecek bir chp-bdp koalisyonundan yanasiniz. Böyle bir koalisyon Turkiye halklarini olandan dahada zor bir duruma dusurmezmi?
Merhaba,
Böyle bir koalisyondan yana olup olmamayi dusunmemistim. Nedeni aslinda cok basit, ne CHP’li ne de BDP’liyim. Ancak iki taraf da farkli ve daha uzlasmaci yollar ariyor. Bunun farkinda olmakta da fayda vardir diye dusunuyorum. Bana sorarsaniz demokrasi ve esitlik sinif analizi kullanmadan ve ona göre hareket etmeden olamaz. Bu yuzden CHP ve BDP ancak bir yere kadar gelebilir ama ondan sonrasinda hala temel sorunlar oldugu yerde durur.