Jag hade kunnat gifta mig med Zeynep

Lokalpatriotismen är stark i Turkiet. Även jag har en speciell relation till min hemstad Gaziantep, trots att jag är född i Sverige. Det är naturligt att hålla på vårt fotbollslag i ligan, intressera sig för stadens historia, känna en längtan efter släkt och vänner, påstå att den bästa baklavan kommer från oss (det gör den) eller bli glad när internationella medier uppmärksammar det positiva som händer i Gaziantep.

Memleket? Antep. Men mammas sida av släkten är sedan några decennier sedan bosatta i Mersin vid Medelhavskusten. Således har flera barndomssomrar spenderats i denna pärla till stad. Där köpte jag min första kostym, av märket Gürkan till mina vänners stora förtjusning väl i Sverige. Där såg jag hela fotbolls-EM och OS 1996. Där har jag varit på bröllop, hjälpt hemlösa, sett brutala misshandelsfall mitt på ljusa dagen och faktiskt kastat gurka på den fruktade turkiska polisen. Det var även i Mersin som jag för en av de första gångerna i mitt liv blev kär.

Zeynep bodde på gatan bakom mina morföräldrars. Jag kan inte riktigt minnas hur hon såg ut. Hon var dock ljus för att vara från Turkiet. Nedanför vår lägenhet spelade vi fotboll i gäng. Otaliga plastbollar köptes in för mina 10 000 lira (då drygt 10 kronor) jag hade i veckopeng. Taggtråd överallt. Bollar sköts ibland av misstag ut till grönområden alldeles i närheten, bland buskar jag var illa tvungen att modigt springa in i trots alla rykten om råttor stora som kattungar boendes där. Rykten som jag dessutom fått bekräftade. Jag sprang, svettades och slängde mig efter alla bollar för Zeyneps skull.

Även om jag inte förstod innebörden av det då så visste jag redan som åttaåring att Zeynep var kurd och bodde vid ”kurdgatan” där borta.

Det har kommenterats på olika håll och var häromdagen en större nyhet i Turkiet. En forskning vid Mersins universitet visar att den sociala klyftan mellan turkar och kurder växer  i staden.  I undersökningar mellan 1998 och 2010 har enkäter till 2 000 personer gett följande resultat;

13 procent av kurderna svarade 1998 att de kunde tänka sig att gifta sig med en turk. I år var siffran nere på noll. Motsvarande svar på den turkiska sidan har gått från 27 procent positiva till att hamna på strax över en procent av turkarna som nu sade sig vara beredda att gifta sig med en kurd. Ljusglimtarna är dock att båda grupperna jämfört med 1998 i större utsträckning gärna bor i blandade områden. Även om antalet turkar som vill utvisa kurder från deras (deras gemensamma!) land uppgår till närmare tio procent (samma siffra är 4.2 bland de kurdiska svarande) så ökade också andelen som vill arbeta och leva tillsammans i samma land på båda sidor.

Att det överhuvudtaget finns klyftor är tragiskt, även om vissa tendenser enligt undersökningen går åt rätt håll. Mersin är ett ställe som likt Gaziantep och en rad andra mer eller mindre välmående städer dagligen lockar lycksökare i jakt på ett bättre liv. Många av dessa är fattiga kurder, precis som i Anteps nya kåkstäder. Att sociala klyftor existerar beror naturligtvis delvis på den misstänksamhet som decennier av förtryck och krig har skapat. Men det finns även en ekonomisk aspekt. För sociala klyftor innebär inte bara att tilliten minskar. Det betyder också att det finns behov av social(istisk) politik. Sociala klyftor överbryggs med både demokrati och rättvisa. Politisk och ekonomisk rättvisa. Kulturella rättigheter för kurder och sociala rättigheter i hela landet. Där finns nyckeln för att leva i fred.

Kanske finns det några turkar som vill säga att detta bara är ett bevis på kurderna är separatister, trots att kravet på ett eget land har getts upp för längesedan. Kanske finns det kurder som med den här typen av undersökningar försöker påvisa att man nu verkligen måste ha ett eget land för att det inte går att leva tillsammans i Turkiet. Frågan är vad som händer med de drygt 400 000 kurder som är Mersins största minoritetsgrupp. Eller vad händer med de miljontals kurder som bor i västra Turkiet. Det kostar att ge upp också, vänner.

Jag har skrivit exakt samma sak förut. Ett uttryck säger att kurdernas enda vänner är kurder. Motsvarande sägs också i det turknationalistiska lägret. De senare har dock en statsapparat att praktisera denna mentalitet genom. Där finns några av de viktigaste hindren för att skapa förutsättningar för en rättvis fred i ett land där demokratifrågan länge tagits gisslan av ett trauma skapat av ett långvarigt förtryck.

Det gäller alltså att kämpa för rättvisan. Inte bara för kurderna, utan för att hela landet ska kunna andas ut. Den som hoppas och kämpar vinner. Rättvisa lösningar vinner. Turkar eller kurder vinner egentligen inte – människor vinner. Turkar har vänner bland kurder, och kurder har vänner bland turkar. Att bortse från det är att mata nationalismen som sliter landet och sociala band i stycken.

Det kan gå. Det ska gå. När jag brukade vara i Mersin på 90-talet var kaoset och klyftorna betydligt större än idag, även om det även nu sker idiotiska våldsbrott med (åtminstone påstådda) nationalistiska förtecken, som när musikern Sarp Öztürk nyligen mördades. Då var vi mitt i ett brinnande PKK-krig där minsta lilla offentliga ord på kurdiska provocerade polis och turkisk allmänhet. En del reformer har gått i rätt riktning. En hel del finns kvar att göra i det politiska systemet. Det finns också broar att bygga överallt, och de byggs varje dag. I Mersin. I Izmir. I Istanbul. I Diyarbakir. I Gaziantep, vars stora hjälte från självständighetskriget där det moderna Turkiet bildades är den legendariske Karayilan, en man som sägs vara kurd. Progressiva ger aldrig upp.

Vill man så kan ge upp och låta nationalismen ta över helt. Eller så tar man vara på allt man kan skapa tillsammans. Jag tror fortfarande att jag hade kunnat gifta mig med Zeynep. Jag åkte faktiskt därifrån för att sedan glömmas bort. Sedan var vi trots allt barn. Men jag vet att just det där hade kunnat hända idag igen, 2010. Oavsett vad en undersökning i staden Mersin säger. Jag hoppas och tror eftersom jag inte tål fördomar och chauvinism. För att jag hatar nationalism och för att jag vet att det finns gott om människor som kämpar för att bygga ett bättre samhälle i Turkiet.

Eller som vänstersångaren Edip Akbayram sjunger med optimism; visst är det längsta loppet revolutionen, även i Turkiet ... Men det gäller att inte misströsta. Orden är från en av Can Yücels dikter en dikt som är mer aktuell än någon enkätundersökning om sociala klyftor.

14 reaktioner på ”Jag hade kunnat gifta mig med Zeynep

  1. Att avsluta en så välskriven och fin blogg med Edip Akbayram när han öppet står för extrem vänsternationalism är en stor synd. Edip Akbayram är en stor musiker, men har visat att han står för vänsternationalism i dess vidrigaste form. En person som först håller konsert för kamalister, för att sedan uppträda för apoister/PKKare har inte min respekt. Det kanske är kapitalet som driver honom eller ett genuint hat för praktiserande sunniter. Om det senare är fallet så är han inte bättre än djuren som dök upp under minnesstunden för offen i Maras häromdagen, som du bloggar om ovan.

    Det är ironiskt att PKKs kamp för ett självständigt och marxist-leninistiskt Kurdistan resulterade i en ”ofrivillig integration”. Den kamalistiska armens bränningar av tusentals byar, förtryck av kurder i öst mm tvingade miljoner kurder västerut. Idag finns dom överallt. Och kanske är det just det som har fått turken att vakna upp och se vad deras arme har hållit på med i öst. En kurd från Van bosätter sig i Istanbul och lär känna en turk på det lokala cafet. En vänskap uppstår, ett förtroende mellan två individer uppstår och en dag berättar kurden från Van hur deras ärorika arme dödat, lemlästat och våldtagit hans familj. Det skapar förståelse hos turken som sedan förmedlar nyheten vidare till sin bekantskapskrets.

    Turken, kurden, sunnisen, aleviten, kamalisten, islamisten, apoisten och hunddyrkaren förstår någonstans djupt inne att man inte har något annat alternativ än att komma överens och leva sida vid sida. Det finns inget annat alternativ. Jag tror att försoning mellan alla dessa grupper är möjliga att uppnå om våldet upphör. Jag är faktiskt inte orolig för Turkiets framtid. Mersin är liksom några andra städer i Turkiet speciella för sin nationalism bland turkar och kurder.

    En socialistisk politik kanske kan råda bot på klass-skillnaderna, men om du börjar snacka om revolution så blir i varje fall jag orolig. Jag vill ha ett demokratiskt Turkiet av västerländskt mått. Vid revolution finns risken att jag skriker Allah Akbar, dricker Raki och röker en fet för att sedan skjuta på er revolutionärer. Och det har väl Turkiet ändå sett tillräckligt av under 60,70 och så 80-talet. Nej, en liberal demokrati är systemet där alla grupper kan samexistera i fred och harmoni.

    • Finns många sätt att skapa systemskiften på. Kollar du på DISK, som fortfarande har ”revolutionära” i sitt namn så är de ju knappast blodtörstiga terrorister som till varje pris tänker döda meningsmotståndare. Inte heller ett revolutionärt socialistiskt parti som ÖDP är ju särskilt tyranniska. Även revolutionärer kan respektera legitima spelregler. Tror att du förstår vad jag menar.

      Vidare är det väldigt långsökt att tala om Akbayram som någon ”extrem vänsternationalist”. Han är marxist och har sedan länge kämpat för broderskap. Däremot så är nationalismen enorm i landet och finns överallt. Om jag anser att en tv-kanal är nationalistisk, är alla som syns i den kanalen nationalister per automatik t.ex? ”Uppträda för”? Om PKK-anhängare har råkat befinna sig på en fredskonsert, är det Edip amcas fel? Eller att majoriteten är kemalister när man manifesterar för det republikanska statsskicket? Bara bra att ta en genuin vänsterkille tar utrymme ifrån krafter som är mindre pålitliga.

  2. Ekim:

    En marxist tar avstånd från kemalism och allt som denna ”ideologi” står för. Det gör inte Edip Akbayram. Varför manifesterar han för det kemalistiska statsskicket om han är en socialist? Är marxism och kemalism förenligt? Den frågan får du ju faktiskt svara för. Om jag dyker upp på en MHP demonstration och tjoar, hejar och sjunger så betyder det väl ändå att jag slutit upp bakom MHPs manifest, oavsett vad den handlar om.

    Och från en manifestation för mer kemalism i Turkiet till en konsert i England organiserad av PKK. Jag får verkligen inte ihop det. Jag tror mig veta vad som driver dessa själar. Mitt svar är ett genuint hat mot människors religion och tro. Det gör inte Edip Akbayram och hans gelikar bättre än islamisterna som betraktar aleviter som kättare och vill inskränka denna grupps rättigheter.

    • Ett sekulärt statsskick har kemalisterna inte ensamrätt på, det är det jag försöker att säga. Republikmanifestationerna handlade ju om sekularismen, inte om andra beståndsdelar i det kemalistiska systemet. Sedan är PKK inte i något motsatsförhållande till någons tro. Skulle man hata en religion finns det betydligt bättre vägar att gå än genom PKK. Tycker att det för det första blev väldigt långsökt och för det andra baserat på en svartvit världsbild. Då blir det svårt att få ihop varför Akbayram kan befinna sig i miljöer där det finns kemalister eller PKK-are.

      Du har rätt i en grej dock; marxister kan inte vara kemalister.

  3. Ekim: Skulle du kunna tänka dig att delta i en manifestation mot nedskärningar i välfärden som organiserats av Sverigedemokraterna ?

    Vad gäller Edip Akbayram och PKK så tycker jag bara det är besynnerligt att en person som sjunger på en manifestation för kemalister även kan sjunga för PKKare. Kemalisterna och PKK står ju verkligen i ett motsatsförhållande. Å andra sidan har kemalisterna och PKK samma syn på sekularism i Turkiet. En syn som hör hemma i papperskorgen och luktar fascism. I en liberal demokrati ska alla människor få utrymme, och ingen individ eller grupp ska inskränka en annan grupps eller individs rättigheter. Om Edip Akbayram har samma syn som kemalisterna på sekularism så innebär det att han tycker att det är rätt att förvägra miljoner turkiska kvinnor rätten att utbilda sig vid Turkiets universitet. Hur han får ihop det med sin syn på jämställdhet mellan män och kvinnor vet jag fan.

    • Som sagt, väääääldigt långsökt. För långsökt för att det ska vara värt att diskutera. Ännu en diskussion där det spåras ur, för övrigt. Återgå gärna till inläggets ämne, att Akbayram har nämnts innebär inte att det är fritt fram att diskutera att han bär skor och att det därför är relevant att diskutera skofabriker.

      Antar att Frankrikes sekularism också luktar fascism då…

  4. Ekim:

    Frankrikes sekularism luktar fascism. Det gör däremot inte USAs eller Storbrittaniens. Inte heller Sveriges. Tycker du att vi ska förbjuda kvinnor i Sverige att gå på universitet bara för att dom bär slöja?

    Det är inte alls långsökt. Det är inte heller långsökt att påstå att organisationen som ordnade manifestationen för sekularism givit ekonomisk stöd till PKK medlemmar. Det är inte heller långsökt att påstå att krafter inom militären som utger sig för att vara kemalistiska och nationalistiska organiserar attacker ihop med PKK mot turkiska soldater. Inte heller är det långsökt att påstå att det turkiska rättsväsendet till stor del består av aleviter som döljer sin religiösa identitet för att diskriminera muslimer men även aleviter i turkismens och kemalismens namn. Listan kan göras lång.

    Jag ska vara helt uppriktig mot dig; Det är ett genuint hat mot människors tro som driver dessa människor. Jag är inte en religiös individ. I snart 15 år har jag supit och haft utomäktenskapligt sex. Men detta hat mot människors tro gör mig förbannad. Vill även säga att det är en stor skam att en person som du, som utger sig för att vara feminism, inte har något emot att miljoner kvinnor nekas utbildning och ett ekonomiskt oberoende från män. Skamligt.

    Du och Edip Akbayram är inte bättre än ayatollorna i Iran som nekar kvinnor utbildning bara för att dom vägrar att bära slöja.

Lämna ett svar till ekimcaglar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s