”Den unga medelklassens revolt mot inskränkningar av friheter”. Inte sällan beskrevs den drivande faktorn bakom sommarens uppror i Turkiet så. Det är en tacksam utgångspunkt eftersom varje uppror behöver sina symboler. I Gezi hade vi många sådana. Men samtidigt ger det en ofullständig bild av en mångfacetterad upprorsrörelse som spänner över nästan hela det ideologiska fältet från höger till vänster. Dessutom missar många bedömare att den klassmässiga sammansättningen är komplex än att kunna sammanfattas som ett ”medelklassuppror”.

Om detta skriver jag i det senaste numret av Magasinet Arena, som även går att läsa på nätet.