Ett varv Fotboll i krig och fred

Med tanke på att det inte är någon självklarhet att få en enda recension är det kul att se att Svenska Dagbladets Fredrik Sjöberg skrev långt och intressant om Fotboll i krig och fred. Att se vad andra har funnit värt att kommentera är alltid spännande. Och att läsa rader som ”Hellre läser jag – och Ekim Çaglar bidrar till min självsyn. Hatten av för det” alltid glädjande.

Lika kul var det att tala med Margaretha Levin Blekastad på Norrtelje Tidning för ett längre författarporträtt. Den lokala vinkeln är given eftersom jag är uppvuxen i Rimbo i Norrtälje kommun. Särskilt roligt i sammanhanget är det faktum att jag själv började min skribentbana på samma tidning som 16-åring på ungdomsredaktionen. Artikeln har även återpublicerats med en lite annan vinkel av Gefle Dagblad och Hela Hälsingland. Det är en ynnest att få prata på, även om det tyvärr behöver ske via telefon på grund av rådande pandemi. Men även denna intervju, med Erik Haking på Flamman, blev ett trevligt samtal.

Bland övriga recensioner var omdömet i BTJ-häfte 24, 2020, en glad överraskning, där Staffan Westerlund fann att ”Framställningen bygger på god research och är väldokumenterad, inte minst imponerar den detaljerade, omfattande och utförliga källförteckningen. Språkbehandlingen är utomordentlig, texten är en njutning att läsa. Fotboll i krig och fred är fotbollslitteratur när den är som bäst, mycket välskriven och givande, en fröjd att läsa för varje älskare av fotboll och vad som därtill hör”. Toppbetyget fem av fem värmde oerhört.

I Internationalen beskrivs Fotboll i krig och fred som en ”guldgruva för alla som är det minsta intresserade av fotbollens roll som samhällsfenomen”. Dessutom var den åtminstone 100 sidor för lång.

Vad nästa recension väljer att fokusera på blir lika spännande att se som vilken Dario Argento-film som helst (det är så jag har fördrivit kvällarna den senaste veckan).

Intervju i Nyhetsmorgon

Igår diskuterade jag kopplingarna mellan fotboll och politik i Nyhetsmorgon i ett samtal utifrån Fotboll i krig och fred. Det blev en möjlighet att nämna både positiva och negativa exempel på när fotbollen vävs samman med olika samhällsprocesser. (Klicka på bilden för att se inslaget)

Politik i bokhyllan: Fotboll som politisk maktfaktor

15 minuter politik (och fotboll) i bokhyllan innebar alltifrån samtal om Megan Rapinoes aktivism till att diskutera i vilken utsträckning fotboll kan bidra till att fördjupa konflikter och bygga nya plattformar för en fredlig dialog.

Från SVT igår, med Niklas Ekdal som samtalspartner. (Klicka på bilden för att se programmet)

UR Samtiden: Fotboll och politik

Det är alltid spännande och utmanande att försöka sammanfatta drygt 350 boksidor och sortera ut det viktigaste. Under 25 minuter samtalade jag med Martina Stenström, operativ chef på Fri Tanke förlag, om några av de teman som behandlas i Fotboll i krig och fred. Titta här eller håll utkik på Kunskapskanalen!

Ny bok: Fotboll i krig och fred

Äntligen! Mitt i allt elände i världen vill jag meddela att min nya bok Fotboll i krig och fred – hundra år av konflikt och dialog (Fri Tanke förlag) nu går att beställa. Den är ett försök att undersöka fotbollens koppling till konflikter men också hur fotbollen främjar fred och dialog.

Boken avhandlar bland annat hur fotbollen bygger upp nationella gemenskaper, leder till konflikter och cementerar nationalistiska myter. Den handlar också om att fotbollen kan motverka etnocentrism, återuppbygga samhällen och främja inkludering.

Jämfört med Propagandafotboll har målbilden varit att fördjupa förståelsen kring vissa särskilda teman, snarare än att täcka av så mycket som möjligt med intressanta profiler. Idéer och teman i större fokus denna gång. Boken lyfter exempel från Sverige, Turkiet, Brasilien, Sydafrika, Japan och en massa andra platser de senaste 100 åren. Det blir bekanta namn som Zlatan Ibrahimovic och Lilian Thuram. Men den berättar även om antikolonial fotboll i Algeriet, palestinska aktivister och kvinnorättskämpar i Afghanistan.

Syftet är att visa att fotbollen måste tas på allvar även av idrottsskeptiker. Och att göra det svårt att blunda för hur politisk fotbollen är. Resultatet: en bok som förhoppningsvis gör det svårt att välja om den ska hamna i idrottshyllan eller bland samhällsböckerna.

Fotbollen ensamt varken räddar eller förstör världen. Samhällsstrukturerna styr vad fotbollen kan bidra med. Med det sagt hoppas jag att boken ger en insikt om hur och när sådant sker.

Fotbollen i krig och fred finns både som inbunden och e-bok på till exempel Bokus och Adlibris. För signerade exemplar, maila ekim.caglar@gmail.com.

En politisk ligaseger

Başakşehirs ligaseger i Turkiet är historisk. Det är det enda alla tycks vara överens om. Başakşehir är blott den sjätte klubben att vinna ligan någonsin. Allt som sägs därutöver är en politisk vattendelare. Om det sportsliga projektet de senaste åren, med en tydlig spelidé och unik tilltro till sina tränare (under många år Abdullah Avcı, men numera Okan Buruk), betonas väntar rättvis kritik på grund av att Başakşehirs starka och otvivelaktiga band till regeringspartiet AKP och president Recep Tayyip Erdoğan underskattas.

Min bild är att det senare har varit en förutsättning för att bygga upp Başakşehirs sportsliga relevans. Det sportsliga förutsätter det politiska i detta fall. Resultatet är ett guld för ett spelskickligt lag med en professionell ledning, men som samtidigt saknar supportrar, klubbsjäl och sympatier, efter att ha backats upp politiskt och ekonomiskt av AKP-nära grupper – och i många fall också av regeringen på ett mer direkt sätt.

Det politiska ligaguldet har jag kommenterat i Sveriges Radio och norska Aftenposten (där kommentarerna från Morten Galåsen, poddare och supporter, är läsvärda). Jag har steg för steg också försökt ge en introduktion till varför ligaguldet är politiskt i denna Twitter-tråd. Som en matig bakgrundsläsning om Başakşehirs politiska sida fungerar annars min artikel i norska Josimar från ifjol.

Massor av fotboll – och lika mycket propaganda

Fler än bara fotbollssupportrar har nog noterat att idrotten har hamnat i centrum av politiska debatter. Rasistiska uttryck på bulgariska läktare, en katalansk/spansk kris som påverkar fotbollen och inte minst det turkiska landslagets militärhälsningar har aktualiserat frågan om hur fotboll och politik hänger ihop.

I Sveriges Radios podcast FotbollsArena deltog jag i ett samtal tillsammans med redaktionen och ledarskribenten Erik Helmerson om idrottens politiska strukturer och fotbollsspelares (ofta frånvaro) av politiskt engagemang.  Jag fick dessutom medverka i Offsides podcast där jag i några minuter förklarade hur fotbollen har fungerat som en nationalistisk kraft i Turkiet.

Glädjande var också Richard Henrikssons hänvisning till FotbollsArena-diskussionen i hans egen medverkan i podden 3-5-2 och inte minst Tutto Baluttos otroligt fina ord om Propagandafotboll i slutet av det här avsnittet.

Fotbollen har ju, i min mening, alltid varit politisk. Frågan är om det någonsin har varit lika uppenbart som nu.

Turkisk fotboll och politik i Josimar

ECApYOlXoAA_pTP

För den som gillar politisk långläsning om fotboll kan jag tipsa om mina 20 000-tal tecken om den turkiska uppstickarklubben Basaksehir från det senaste numret av det norska fotbollsmagasinet Josimar.

Artikeln fokuserar på Basaksehirs politiska kontakter sedan bildandet, med fokus på de senaste årens allt tydligare kopplingar till president Recep Tayyip Erdogans maktparti AKP. Rubriken Presidentens menn säger egentligen allt, men många av detaljerna har aldrig tidigare publicerats utanför Turkiet.

Teckna en prenumeration på kvalitetstidningen Josimar för att både utveckla din norska och läsa mer om Turkiets kanske mest politiska klubb.

I Utrikesmagasinet om lokalvalet i Turkiet

Återigen ett val i Turkiet. Och återigen råder ojämlika förutsättningar för regering och opposition med tanke på frånvaron av yttrandefrihet, godtyckliga arresteringar och regelrätta hot och repressalier mot medborgare som uttrycker regeringskritiska åsikter.

Jag och Aras Lindh (Utrikespolitiska institutet) skriver om ett val som enligt regeringen handlar om nationens överlevnad, men som i verkligheten snarare gäller president Recep Tayyip Erdogans egen framtid.