Läktarkultur, politik, fotboll – och hästkapplöpning

Foto: Jenny Högström Berntson

Nyligen var jag i Göteborg för att spela in ett avsnitt av podden Inside the Box. Det blev ett fint samtal lett av Björn Lindgren där jag bland annat berättade mer om utställningen Ultra, läktarkulturen runt Medelhavet och exempel på när supportrar har varit en central samhällsaktörer i protester. För egen del var det dock mest intressant att lyssna på antikvetaren Adam Norbergs berättelser om politiserade hästkapplöpningar och gladiatorstrider under antiken.

Inside the Box produceras av Göteborgs universitet (Centrum för kritiska kulturarvsstudier) och Världskulturmuseet i Göteborg, i samarbete med Folkuniversitetet.

Samtal i Sporthuset om sportswashing och politiska fotbollspengar

I veckans avsnitt av podden Sporthuset fick jag chansen att samtala med två kommentatorslegendarer, Lasse Granqvist och Tommy Åström. Samtalet kretsade kring fotbollen som ett politiskt verktyg, sportswashing, idrottens samhälleliga roll i att markera mot Rysslands anfallskrig mot Ukraina och mycket mer.

(Frankie, längst till höger på bilden, deltog tyvärr inte i samtalet men var väldigt fint sällskap.)

Poddsamtal om barndomens idoler och den moderna fotbollen

Med en tydlig nisch är det ofta svårt att variera teman på de samtal som man deltar i. Sedan släppet av Fotboll i krig och fred har vissa ämnen och exempel varit ständigt återkommande i seminarier, poddar och författarsamtal. Allt är i sin ordning eftersom målgrupperna ofta är olika, varför de återkommande temana bara blir en upprepning för avsändaren. Men när det finns angränsande ämnen som bryter mönstret blir det också som att andas ny, frisk luft. Därför var det oerhört kul att prata några minuter om min relation till den argentinske anfallaren Gabriel Batistuta (eller ”min tredje son” som min mamma kallade honom). Podcasten The Streets Will Never Forget och avsnittet Serie A 1990’s finns att lyssna på här.

Ett andra poddsamtal genomfördes tillsammans med Jasmin Nur som har den utmärkta podcasten Halvlek med Jazz. Det blev ett avsnitt om mina böcker, den utställning på Medelhavsmuseet som jag har bidragit med material till och inte minst om vad den moderna fotbollen egentligen är och hur supporterrollen har kommit att förändras i takt med den ökade kommersialiseringen sedan framförallt 1990-talet.

Utställning: Ultra – fotboll och politik vid Medelhavet

Frågan som kom ifjol var lika spännande som överraskande. En utställning som beskriver ultrasrörelser runtom Medelhavet, ur ett samhälleligt perspektiv… går det att göra utställning av det? Det går tydligen, med hjälp av kunnig och engagerad personal på Medelhavsmuseet och en projektgrupp bestående av Ragnhild Ekner, Helena Hägglund, Carl Rommel och mig. Till detta har Giovanni Ambrosio, italiensk fotograf, och Sèbastien Louis, fransk historiker, bidragit med material.

Resultatet är utställningen Ultra – Fotboll och politik vid Medelhavet, som erbjuder historiska och nutida nedslag med fördjupande inslag som ringar in ultraskulturen och dess kopplingar till olika former av samhällsprocesser. Öppningen sker den 11 december, där jag och flera som har arbetat med utställningen kommer att medverka i samtal. Kom förbi då eller senare, det blir kul. Utställningen går att besöka under hela 2022.

Podd, bokhelg och tips

Det saknas inte aktuella ämnen att tala om när det gäller fotboll och politik. Och att få göra det tillsammans med Sara Martinsson, journalist och författare till den läsvärda boken Knäböj: om kvinnor och styrketräning, blev en bra start på augusti. Samtalet inom ramen för Utrikespolitiska institutets podd Utblick tog ett brett grepp om den politiska idrottens dåtid och nutid. Det blev ett dynamiskt samtal, lett av Jonas Löfvenberg, som går att lyssna på här.

Lite senare i augusti arrangerades Stockholms bokhelg. Mitt förlag Fri Tanke hade ett digert program under helgen, som mer eller mindre avslutades med mitt och Olof Lundhs samtal om fotboll, politik och ekonomi. Kul att det äntligen blev av eftersom ett inplanerat seminarium med Lundh ställdes in ifjol på grund av pandemin. Att den nya boken Sporten och livet enligt Lundh är ett självklart köp behöver knappast påpekas.

Under augusti upptäckte jag också att Landskrona BoIS-målvakten Svante Hildeman passade på att tipsa om Fotboll i krig och fred i ett samarbete som klubben har med Landskrona stadsbibliotek. Glädjandel, inte minst då jag själv uppskattar Hildemans twittrande och litteraturintresse.

Politisk fotboll i Morgonpasset i P3

Nu är ju ämnet fotboll och politik ständigt aktuellt i min värld, men den senaste EM-turneringen och det kommande VM-slutspelet i Qatar på herrsidan har tydliggjort en hel del av kopplingarna mellan idrott och samhälle.

Som gäst i Morgonpasset diskuterade jag bland annat kring varför just fotboll framkallar heta känslor, vilka historiska exempel som visar när idrotten blir ett politiskt verktyg och hur vägen fram till den kanske mest politiserade VM-turneringen någonsin, den i Qatar nästa år, ser ut. Lyssna gärna, hela programmet finns här.

Militarism, nationalism och turkisk fotboll

För den norska fotbollstidskriften Josimar har jag nyligen skrivit en längre artikel som undersöker banden mellan nationalism, militarism och fotboll i Turkiet. Den handlar bland annat om hur kopplingarna mellan en aggressiv utrikespolitik och landslagsspelares militärhälsningar vid målfiranden ser ut, hur landslaget har använts för att bygga en sorts nationell myt och varför politiker under alla tider har försökt att utnyttja fotbollen för olika syften. Artikeln finns med i Josimars färska EM-bibel.

Lös en prenumeration nu, mest för att Josimar är en tidskrift som verkligen tar journalistiken på allvar med sina ambitiösa granskningar och reportage om maktspelet inom internationella förbund och Qatars kommande VM.

Fotboll i krig och fred på danska

Min respekt för dansk fotboll bygger på en uppväxt med minnen från laudrupsk brödamagi och ett sent uppvaknande som Bröndby-sympatisör. Som barn brukade jag skriva brev till klubbar runtom i Europa för att be om autografer. Att Odense sände bilder på samtliga spelare plus tränaren Troels Bech, med prydligt skrivna autografer med tusch imponerade. Dagarna efter att brevet öppnades hade jag tveklöst sagt att Odense var mitt lag i Danmark. Långt senare fick jag uppleva mittfältaren Hany Mukhtars bländande spel och Bröndbys makalösa vändning mot FC Köpenhamn. I en nordisk kontext var matchupplevelsen på Bröndby Stadion 2018 bland det bästa jag varit med om. Supporter? Nej. Men Bröndby har en speciell plats i mitt fotbollshjärta.

Att Fotboll i krig och fred har fått en av sina bästa recensioner i Berlingske Tidende-anknutna Weekendavisen gör det inte sämre. Boken beskrivs som ”en af de senere års mest interessante skandinaviske fodboldbøger”. Att bokens språk dessutom lyfts som ett plus är naturligtvis extra glädjande. Kort därefter publicerade också tidskriften Atlas en längre artikel om den moderna fotbollen, med utgångspunkt från Fotboll i krig och fred. Det gör inte suget efter att se Bröndby på plats mindre direkt.

Samtal, texter och citat

Foto: Magnus Liam Karlsson

Några roliga saker har hänt sedan senaste inlägget här. Jag har till exempel för första gången fått spela fotboll i samband med en bokrelaterad händelse (se bild)! Sara Martinsson (vars bok Knäböj jag verkligen rekommenderar) intervjuade och Magnus Liam Karlsson plåtade när jag berättade om mitt personliga förhållande till fotboll och några av de teman som behandlas i Fotboll i krig och fred. Resultatet blev ett längre reportage i magasinet Rött.

Annars är det alltid lika trevligt att besöka sitt förlag och prata bok. Resultatet blev ett avsnitt i Fri Tanke-podden, med utgångspunkt från boken, men också samtal om personliga preferenser inom fotbollen.

Ingen fotbollspolitisk fråga engagerar så mycket som det kommande VM:et i Qatar. För nätpublikationen Mänsklig Säkerhet skrev jag en artikel för att ge en introduktion till varför VM-turneringar kan vara ett politiskt prestigeprojekt för värdländernas regimer, med fokus på den senaste tidens diskussioner om Qatar. Med det sagt är Johanna Frändén på Aftonbladet den som bäst har fångat protestfrågans komplexitet, här. Fokuset på sponsorerna är både relevant och nödvändigt för att inte snöa in sig på diskussioner om bojkotter som med all sannolikhet ändå aldrig kommer att bli av. Läs den och lös sedan även en prenumeration på det norska fotbollsmagasinet Josimar, som i många år har bedrivit högkvalitativ journalistik, inte minst om Qatar-VM.

Om Qatar är det stora diskussionsämnet när det gäller fotboll och politik så är det mest återkommande i mitt fall turkisk fotbolls relation till staten. Med anledning av Norges kvalmatch mot Turkiet nyligen blev jag intervjuad av Aftenposten om hur makthavare förr och nu har förhållit sig till fotbollen. Artikeln är värd att läsa. Det beror inte på mina blygsamma bidrag utan för att även författaren och medieforskaren Dağhan Irak, som besitter en oerhört gedigen kunskap i ämnet, intervjuas i samma artikel.

Fler spännande projekt är på gång. I dagarna lanseras exempelvis TuttoBaluttos nya webbplats, där jag kommer att skriva texter framöver. Håll utkik!

Ett varv Fotboll i krig och fred

Med tanke på att det inte är någon självklarhet att få en enda recension är det kul att se att Svenska Dagbladets Fredrik Sjöberg skrev långt och intressant om Fotboll i krig och fred. Att se vad andra har funnit värt att kommentera är alltid spännande. Och att läsa rader som ”Hellre läser jag – och Ekim Çaglar bidrar till min självsyn. Hatten av för det” alltid glädjande.

Lika kul var det att tala med Margaretha Levin Blekastad på Norrtelje Tidning för ett längre författarporträtt. Den lokala vinkeln är given eftersom jag är uppvuxen i Rimbo i Norrtälje kommun. Särskilt roligt i sammanhanget är det faktum att jag själv började min skribentbana på samma tidning som 16-åring på ungdomsredaktionen. Artikeln har även återpublicerats med en lite annan vinkel av Gefle Dagblad och Hela Hälsingland. Det är en ynnest att få prata på, även om det tyvärr behöver ske via telefon på grund av rådande pandemi. Men även denna intervju, med Erik Haking på Flamman, blev ett trevligt samtal.

Bland övriga recensioner var omdömet i BTJ-häfte 24, 2020, en glad överraskning, där Staffan Westerlund fann att ”Framställningen bygger på god research och är väldokumenterad, inte minst imponerar den detaljerade, omfattande och utförliga källförteckningen. Språkbehandlingen är utomordentlig, texten är en njutning att läsa. Fotboll i krig och fred är fotbollslitteratur när den är som bäst, mycket välskriven och givande, en fröjd att läsa för varje älskare av fotboll och vad som därtill hör”. Toppbetyget fem av fem värmde oerhört.

I Internationalen beskrivs Fotboll i krig och fred som en ”guldgruva för alla som är det minsta intresserade av fotbollens roll som samhällsfenomen”. Dessutom var den åtminstone 100 sidor för lång.

Vad nästa recension väljer att fokusera på blir lika spännande att se som vilken Dario Argento-film som helst (det är så jag har fördrivit kvällarna den senaste veckan).