Ok. Naturligtvis tror man på sin egen bok och allt det där, men gensvaret för Propagandafotboll är faktiskt över förväntan. När favoritpodden Tutto Balutto och min vän Thomas Wilbacher efter ett läst kapitel konstaterar att boken är ”fotbollslektyr när det är som bäst” är grymt hedrande.
Och när den nätbaserade kulturtidskriften alba.nu skriver att ”statsvetaren Ekim Caglar talar på ett förtjänstfullt sätt” är det en fin känsla att ha bidragit till att föra in nya perspektiv, medan Dala-Demokratens recension påpekar att boken verkligen konkretiserar sambandet mellan fotboll och politik på ett intressant sätt.
Allra finast i närtid var dock kanske Klas Palmqvists genomgång av den svenska fotbollslitteraturen som har utkommit på sistone. I Östra Småland menar han att utgivningen aldrig har varit bredare och intressantare. Den ”allra roligaste överraskningen” är då Propagandafotboll, som också är ”lärorik, lättillgänglig och till på köpet underhållande, samtidigt som den gör både fotbollen och politiken intressantare”.
Men förutom kommentarer och recensioner så öppnar boken också för nya ämnen som inte berörs i någon större omfattning i Propagandafotboll. Jag kan inte (och kommer antagligen aldrig att kunna tala) kurdiska, men pratade ändå i Sveriges Radios kurdiska kanal om fotboll och integration i ett kul samtal.
För en genomgång av andra recensioner av Propagandafotboll, se här.
Ekim Çağlar 
