Samtal om fotboll på ABF-huset

Möt Ekim Caglar och Moa Svan i ett samtal om fotboll bortom Zlatan

Fotbollen är världens största idrott. Den omsätter miljarder och engagerar människor runtom i hela världen. Men förutom glädje och samhörighet så förknippas sporten ofta med våld, sexism och nationalism, makt och korruption. Så hur kan fotbollen också fylla en progressiv roll?

Möt de dedikerade supportrarna Ekim Caglar och Moa Svan, som båda skrivit böcker om sin favoritsport, på ABF Stockholm i ett samtal om fotboll bortom Zlatan.

Moa Svan (född 1986) spelar fotboll i ett korplag i Stockholm, där hon också driver sin egen talkshow och arbetar som komiker. Hon har vid sidan av livet som ståuppkomiker arbetat som programledare i både radio och tv. “Det riktiga landslaget” är hennes debutbok.

Ekim Caglar är statsvetare och frilansskribent. Han har bland annat skrivit för Magasinet Arena, Josimar och TV4:s Fotbollskanalen, samt medverkat i ett flertal program i Sveriges Radio. “Propagandafotboll” är hans första bok.

Moderator: Olav Fumarola Unsgaard

Lokal: Palmesalen, 1 trappa

Mer och mer Propagandafotboll

Ok. Naturligtvis tror man på sin egen bok och allt det där, men gensvaret för Propagandafotboll är faktiskt över förväntan. När favoritpodden Tutto Balutto och min vän Thomas Wilbacher efter ett läst kapitel konstaterar att boken är ”fotbollslektyr när det är som bäst” är grymt hedrande.

Och när den nätbaserade kulturtidskriften alba.nu skriver att ”statsvetaren Ekim Caglar talar på ett förtjänstfullt sätt” är det en fin känsla att ha bidragit till att föra in nya perspektiv, medan Dala-Demokratens recension påpekar att boken verkligen konkretiserar sambandet mellan fotboll och politik på ett intressant sätt.

Allra finast i närtid var dock kanske Klas Palmqvists genomgång av den svenska fotbollslitteraturen som har utkommit på sistone. I Östra Småland menar han att utgivningen aldrig har varit bredare och intressantare. Den ”allra roligaste överraskningen” är då Propagandafotboll, som också är ”lärorik, lättillgänglig och till på köpet underhållande, samtidigt som den gör både fotbollen och politiken intressantare”.

Men förutom kommentarer och recensioner så öppnar boken också för nya ämnen som inte berörs i någon större omfattning i Propagandafotboll. Jag kan inte (och kommer antagligen aldrig att kunna tala) kurdiska, men pratade ändå i Sveriges Radios kurdiska kanal om fotboll och integration i ett kul samtal.

För en genomgång av andra recensioner av Propagandafotboll, se här.

 

Kort, kort om Turkiet

När mer tid har lagts på Propagandafotboll och gränslandet mellan idrott och politik är det på något sätt skönt att dras in i den turkiska politiken igen. Tråkigare är att skälet återigen är en negativ utveckling som ska tolkas.

President Recep Tayyip Erdogan och regeringspartiet AKP levererar hätska utspel på löpande band, medan europeiska regeringar har uppenbart svårt att hantera att valrörelsen inför folkomröstningen i Turkiet spiller över utanför landets gränser. Konflikterna, som söks och underhålls skickligt av AKP, är naturligtvis ett användbart politiskt verktyg för den ja-sida som vill ha ett starkare presidentämbete i Turkiet (läs: mer makt till Erdogan). Det ultranationalistiska partiet MHP som är i spillror efter att ledningen anslutit sig till ja-lägret medan grupper inom partiet kampanjar för nej tvingar AKP på offensiven för att locka patriotiska turkar till att rösta ja. Och som så många gånger förr behöver Turkiets utrikespolitik speglas mot den inrikespolitiska dynamiken för att förstå vad som egentligen händer.

Mycket mer behöver egentligen sägas, men det får tråkigt nog vänta. Av tidsskäl har jag tyvärr blivit tvungen att avböja nästan alla förfrågningar, men jag har hunnit kommentera den diplomatiska krisen mellan Nederländerna och Turkiet (tillsammans med den alltid initierade Halil Karaveli) i Svenska Dagbladet, medan jag gav en analys av valrörelsen i tidningen Arbetaren.

Föreläsning för Utrikespolitiska föreningen i Uppsala

skarmavbild-2017-02-23-kl-22-27-21

Fotboll är sporten som spelas över hela världen, dess breda folkliga spridning och det stora kapital som fotbollen omsätter gör den till en politisk maktfaktor. Landslag utnyttjas för nationalistiska syften, vilket i sin tur påverkar länders politiska självbild och även dess utrikespolitik. Fotboll används som ett politiskt diplomatiskt verktyg för att knyta vänskapsband länder emellan, så kallad ”fotbollsdiplomati”, där landskamper har blivit en viktig arena för att skapa relationer.

Vilken roll spelar egentligen fotbollen i utrikespolitiska frågor? På vilka sätt kan ett land påverka politiken genom fotboll? Vilken roll spelar fotbollsturneringar som arrangeras i länder med demokratiskt underskott och korruption för den utrikespolitiska arenan?

Lyssna på Ekim Caglar, statsvetare, frilansskribent och författare till boken ”Propagandafotboll”, tala om hur fotboll används för politiska syften, om spelare, tränare och makthavares passningar mellan fotboll och politik.

Varmt välkommen! Facbook-event hittar du här.

I samarbete med Folkuniversitetet.

Datum: 27/2/2017
Tid: 18:15
Plats: Ekonomikum, Hörsal 2
Entré: Gratis för medlemmar, 60 kr för icke-medlemmar. Bli medlem på plats! 100 kr för ett års medlemskap.

Första vändan Propagandafotboll

En fantastiskt kul releasefest har följts av de första recensionerna av Propagandafotboll. Amerikanska PM Press och norska Josimar (bilden) har uppmärksammat släppet, meda16735191_10154695956701281_1751103872_on Flamman publicerade ett författarporträtt här.

Den första riktiga recensionen var annars Aftonbladet Kulturs matiga text om Propagandafotboll. Förutom flera oerhört smickrande omdömen är Ragnar Strömbergs recension framförallt kul att läsa eftersom den reflekterar över flera av resonemangen och slutsatserna som presenteras i Propagandafotboll.

Den mest positiva recensionen sändes i Gomorron Sverige på SVT nyligen. Magnus Utviks fantastiskt fina recension hittas runt 08.57 här, där han bland annat uttrycker följande:

”Visst visar den här boken att fotboll och politik hör ihop. Det är kul med en författare som älskar och kan sitt ämne och som får en att tränga in i fotbollen så att det inte bara handlar om statistik och målskyttar. Det är skickligt och inspirerande för alla som älskar fotboll. Det märks att författaren är en skicklig journalist.”

En handfull seminarier är också på gång, både i Stockholm och Uppsala. Håll gärna utkik så ses vi snart.

Propagandafotboll ute nu

Jag älskar fotboll. Och jag är oerhört intresserad av politik. Därför skrev jag boken Propagandafotboll propaganda1(Leopard förlag, 2017), som bland annat porträtterar 49 fotbollsspelare och tränare som på olika sätt har varit politiskt aktiva. Bokens huvudpersoner hämtas från stora delar av världen och hela det politiska spektrat.

Boken berör fenomen som när fotbollen eller politiken bärs som en accessoar, hur fotbollen förklarar livet och hur latinamerikanska juntor misslyckades med att göra fotbollen till ett verktyg för förtryck. Förutom en stor portion fotboll erbjuder boken kontextualiseringar för att ge en god inblick i den politiska miljö fotbollsaktörerna har verkat i. Det ger en fotbollsbok som också behandlar ämnen som kultur och politisk historia.

Tisdagen den 17:e januari arrangeras releasen där Erik Niva leder ett samtal med mig. Sedan börjar en lång och rolig resa med Propagandafotboll. Boken går att köpa via förlaget eller via vanliga återförsäljare, som till exempel här.

För att komma i kontakt med mig angående föreläsningar eller någon annan typ av medverkan kring frågor som rör boken eller mer allmänt om fotboll och politik, se här.

Gilla också Facebook-sidan för löpande uppdateringar om arrangemang kring boken.

Turkiet-seminarium på ABF

Vart är Turkiet på väg?

Sedan militärkuppförsöket den 15 juli har situationen för mänskliga rättigheter försämrats kraftigt. Journalister, författare och oppositionella placeras i fängelse dagligen. All kritik av Erdogan stämplas som förräderi medan Erdogan har vänt ryggen mot västvärlden.

Samtidigt har Turkiet deltagit i kriget i Syrien och närmat sig Ryssland. Kan Turkiet kollapsa som stat?

Medverkande:
Kurdo Baksi
, författare
Keya Izol, ordförande i Kurdiska Riksförbundet
Ekim Caglar, statsvetare

Samtalsledare: Göran Eriksson

Arrangör: ABF Stockholm

Sagt och gjort om Propagandafotboll

Recensioner:

Gomorron Sverige (Magnus Utvik):

”Visst visar den här boken att fotboll och politik hör ihop. Det är kul med en författare som älskar och kan sitt ämne och som får en att tränga in i fotbollen så att det inte bara handlar om statistik och målskyttar. Det är skickligt och inspirerande för alla som älskar fotboll. Det märks att författaren är en skicklig journalist.”

Aftonbladet Kultur (Ragnar Strömberg): Spelarna med politik i bollen

Greppet att strukturera boken som en vandring genom ett fotbollshistoriskt porträttgalleri med 49 snabbt tecknade och omsorgsfullt utvalda profiler, är lyckat, främst för att Caglar är en så smittande entusiastisk och kunnig ciceron.

Sydsvenskan (Patrik Svensson): Vänstern och högern spelar fotboll

En alldeles utmärkt och underhållande bok om fotboll och politik och hur politiken då och nu har gestaltat sig också på planen. Allra roligast är de 49 porträtten av spelare som på olika sätt varit politiska aktörer både på och vid sidan av planen. När man som Ekim Caglar bakar in allt sitt kunnande i så mycket passion är det helt omöjligt att inte svepas med.
Östra Småland (Klas Palmqvist): Fotbollsböcker blir bättre utan Zlatan
Allra roligaste överraskningen är Propagandafotboll (Leopard förlag) av statsvetaren Ekim Caglar (…) Propagandafotboll är lärorik, lättillgänglig och till på köpet underhållande, samtidigt som den gör både fotbollen och politiken intressantare.
Dala-Demokraten (Leif -Erik Alqvist): Fotboll som politisk propaganda
En som behandlar detta tema på ett förtjänstfullt sätt är Ekim Caglar i sin bok ”Propagandafotboll”. Och han konkretiserar på ett intressant sätt idrott och politik i form av 49 fotbollsprofiler, spelare, tränare och en domare. (…) Jag menar att Caglar lyckas väl i sitt uppsåt att visa på hur fotboll och politisk propaganda hänger ihop. Och just hans sätt att ta upp levande och döda profiler gör att boken levandegör förhållandet mellan idrott och politik.

Dagbladet (Jan Swensson): Rein og skjær propagandafotboll

Morgenbladet (Marius Lien):

Boken er inspirerende, og viser hvor stor kraft fotballen kan ha også utenfor banen (…) Les denne boken, Terje. Les og lær

Dagens bok (Lena Nöjd):

Därför tror jag att fotbollsentusiasten med högre konsumtionsbehov än genomsnittet finner stor glädje i att läsa ”Propagandafotboll”.

Alba.nu (Christer Wigerfelt): Fotboll – inte bara klacksparkar

Kommentarer/reportage

Evrensel: Propaganda aracı olarak futbol (turkiska)

PM Press: Propaganda Football (engelska)

Flamman: Ett politiskt samlaralbum

Sydsvenskan: Den omöjliga elvan – kärlek, politik och fotboll

Annat sagt:

Expo: ”Caglars bok Propagandafotboll beskriver hur fotbollen varit en politisk kraft i så väl positiv bemärkelse som negativ. Exemplen på supportergrupper, klubbar och spelare osm bjudit diktaturer motstånd, eller som varit flaggskepp för diktaturer är otaliga. Inga överraskande fakta för dne som följer sporten. Men likväl något som behöver påpekas.”

Tutto Balutto: ”Propagandafotboll – det är det bästa som har skrivits i fotbollsväg i Sverige någonsin.”

Tutto Balutto: ”Fotbollslektyr när det är som bäst”

Erik Niva, Sveriges mest prisbelönte sportjournalist: ”Bland nya svenska böcker rekommenderar jag gärna ”Propagandafotboll”, där Ekim Caglar befinner sig i den skärningspunkten mellan fotboll och samhälle där jag trivs allra bäst”

Leonard Jägerskiöld Nilsson, författare till boken Fotbollens heraldik: ”Den bok jag helst slår ett slag för dock är Ekim Caglars Propagandafotboll som på ett smart och roligt sätt berättar om de spelare, tränare och profiler som har eller haft starka politiska anknytningar under karriären.”

Radio/podd:
Sveriges Radio – FotbollsArena: Stjärnspelarna som blev politiker

Sveriges Radio (kurdiska redaktionen, men samtal på svenska): ”Futbol zimanekî hêsan ê entegrebûnê ye”

Svenskafans / La Curva Podcast – ”Saknar politiska ställningstaganden”

Föreläsningar:
Utrikespolitiska Institutet (Stockholm) 16/3 – 2017

Utrikespolitiska Föreningen Uppsala 27/ 2 – 2017

Samtal:
Stockholms universitet (Institutionen för kultur och estetik) – Aristoteles, fotboll och våld (tillsammans med Isobel Hadley-Kamptz) 23/5-  2017

Stockholms Litteraturmässa – Fotbollens språk – om globalisering, industrialisering och politik (tillsammans med Leonard Jägerskiöld Nilsson) 6/5 – 2017

ABF – Ekim Caglar och Moa Svan i ett samtal om fotboll bortom Zlatan (Stockholm) 3/4 – 2017

Från TCO-seminariet om Turkiet

En aspekt som ofta förbises i debatter om politiken i Turkiet är det tryck facken möter (och har mött under lång tid), samt vilka effekter detta får på samhällsklimatet. Denna fråga är egentligen omöjlig att koppla från den generella våg av repression som möter både verkliga och inbillade kuppmakare i dagens Turkiet. Jag är visserligen part i målet i egenskap av inledare och paneldeltagare, men förra veckans TCO-seminarium hade en intressant utgångspunkt som jag tror var viktig. Bra är också att höra vad fackliga ledare i Sverige anser om utvecklingen som har drabbat syskonfacken i Turkiet.

Moderator:
Per Hilmersson, chef på TCO:s internationella avdelning.

Panelen:
Eva Nordmark, ordförande TCO
Britta Lejon, ordförande ST
Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet
Désirée Pethrus, riksdagsledamot KD och ordförande i Stödkommittén för MR i Turkiet
Ekim Caglar, statsvetare och turkietkännare

Tufft för facken i Turkiet – och nu är det ännu värre

Artikeln ursprungligen publicerad av Arbetsvärlden.
_______________________

Tufft för facken i Turkiet – och nu är det ännu värre

Som Turkiet utvecklar sig nu är de progressiva facken viktigare än någonsin som opinionsbildare för demokrati och yttrandefrihet. Samtidigt har förutsättningarna för deras arbete blivit allt tuffare, skriver statsvetaren och Turkietkännaren Ekim Caglar i sin krönika.

Det är turbulent i Turkiet. Efter statskuppsförsöket den 15 juli har utrensningar i form av arresteringar och avstängningar drabbat tusentals personer, exempelvis lärare, militärer, poliser och åklagare. Journalister och folkvalda politiker är lika utsatta. Över 100 journalister är fängslade. Fler än 30 (mestadels prokurdiskt ledda) kommuner är satta under tvångsförvaltning. Den redan tuffa situationen för fackförbunden har också försvårats ytterligare.

Flera av fackförbunden i Turkiet har en lång historia av att driva breda rättighetsfrågor. I decennier har de progressiva fackliga centralorganisationerna DISK och KESK, som båda är bland landets större, både företrätt sina medlemmar i arbetsmarknadsfrågor men också varit viktiga opinionsbildare för fred, demokrati och yttrandefrihet. I DISK:s fall har det samhälleliga engagemanget bland annat inneburit att man tidigare har tagit fram egna förslag till en ny konstitution i Turkiet, i syfte att demokratisera landet.

Tiotusentals lärare har fått sparken sedan 15 juli, bland annat med hänvisning till samröre med PKK-gerillan och Gülen-rörelsen, där de senare pekas ut som arkitekterna bakom kuppförsöket. Över 10 000 av lärarna som har stängts av har varit organiserade i KESK-anknutna lärarfacket Eğitim Sen. Även om flera lärare har fått återvända till sina arbeten har många blivit avskedade, medan 24 hålls i fängsligt förvar. Ordföranden i Eğitim Sen, Kamuran Karaca, menar att deras medlemmar straffas för sin fackliga och politiska verksamhet.

Att det finns politiska motiv bakom, snarare än seriösa anklagelser om terrorverksamhet, står bortom allt tvivel. Utrensningarna slår både hårt och brett. Att medlemmar av progressiva fackförbund rensas ut i tusental innebär inte bara en risk för att exempelvis lärare i landet sannolikt kommer att handplockas utefter politisk tillhörighet för att likrikta kåren. Det innebär också att fackens inflytande försvagas.

Utvecklingen i Turkiet visar också att det finns akuta behov av genomgripande reformer för att förbättra villkoren i arbetslivet. Barnarbete är utbrett sedan länge, och internationella medier har uppmärksammat att syriska flyktingbarn i många fall arbetar under svåra förhållanden.

Villkoren på arbetsmarknaden är ofta dåliga och arbetsmiljön undermålig. En oberoende plattform som stöds av fackförbund och yrkessamfund har rapporterat att över 17 000 personer har dött på sina arbetsplatser sedan AKP kom till makten 2002. Sedan undantagstillstånd utlystes efter statskuppsförsöket har människorättsorganisationen İnsan Hakları Derneği även noterat att arbetsplatsolyckorna har ökat.

Redan 2009 jämförde DISK:s dåvarande ordförande Süleyman Çelebi situationen för facken med de svåra år som följde efter statskuppen 1980. Den senaste utvecklingen gör att det knappast ser ljusare ut nu. Den situation som råder på arbetsmarknaden – och i resten av samhället – visar att progressiva fackförbund är viktigare än någonsin.

Med tanke på de repressiva åtgärderna som riktades mot oppositionella redan före 15 juli, och som har intensifierats kraftigt därefter, är det mycket lite som talar för att obekväma röster kommer att kunna höras i framtidens Turkiet.