I Aftonbladet om Erdogans Twitter-förbud

Turkiet blockerar twitter – varför reagerar inte Bildt?

”Ekim, fungerar Twitter i Sverige?”

De senaste veckorna har twittrande vänner i Turkiet varit oroliga vid minsta lilla tekniska fel. De har väntat på premiärminister Recep Tayyip Erdogans sedan länge aviserade släckning av det sociala nätverket.

Beslutet blev officiellt igår, strax efter att Erdogan lovat att ”utplåna Twitter” under ett valtal. Turkiet blockerar nu Twitter.

Att Erdogans maktfullkomlighet har spårat ur råder det inte längre några tvivel om. Nyligen läckte avlyssnade telefonsamtal – som framför allt spreds via sociala medier – där Turkiets premiärminister lyfter på luren och beordrar en chef vid nyhetskanalen HaberTürk att censurera bort oppositionspartiers kritik mot regeringen ur sändning.

Det är därför Twitter är viktigt.

När det nästan dagligen släpps nya ljudfiler, med exempelvis regeringsföreträdares diskussioner om hur man ska gömma mutpengar i miljondollarklassen, ser Erdogan inget annat alternativ än att öka repressionen.

Idag är det Twitter. Imorgon är det Facebook och Youtube.

Information och våra röster är hot mot Erdogans och regeringspartiet AKP:s makt.

Att Twitter har blivit en måltavla för Erdogans paranoia är ingen slump. Under sommarens Gezi-uppror var det där vi spred våra nyheter om polisens övergrepp, i frånvaro av stora och självständiga tidningar och tv-kanaler.

Sommaren 2013 ökade antalet twitterkonton från 1,8 till 10 miljoner i Turkiet.

Nu vill en paternalistisk landsfader som av allt fler medborgare uppfattas som en naken kung strypa en av de viktigaste plattformarna för kommunikation. Något som underlättas av de nyligen genomklubbade internetlagarna, som ger myndigheter omfattande befogenheter att stänga ner hemsidor i Turkiet.

Lägg därtill det urskillningslösa polisvåld som oppositionella möter i princip dagligen, och som för kort tid sedan resulterade i att 14-årige Berkin Elvan dog efter 269 dagar i koma. Symptomatiskt är att en av de största anledningarna till att Gezi-upproret mobiliserade så många medborgare var att människor kände att deras livsutrymme hade beskurits kraftigt av Erdogans moralkonservatism och oförmåga att acceptera avvikande åsikter.

Twitter-beslutet visar att vi som demonstrerade i somras hade rätt – om ingen sätter stopp för denna negativa reformtrend finns det snart ingen demokrati och yttrandefrihet kvar.

Erdogans Turkiet är auktoritärt, och hur långt denna nästintill totalitära hållning kommer att gå vet ingen.

Turkiet förvandlas i allt snabbare takt till en diktatur. Denna utveckling tycks ha gått praktiskt taget obemärkt förbi i den svenska regeringen, som är AKP:s kanske största supporter i EU. På sin höjd noteras övergreppen utan att den generellt positiva hållningen till AKP omvärderas.

I Turkiet är oppositionella medborgares liv inget värda. Vid sidan av fängslandet av journalister, där Turkiet ligger i världstopp enligt Committee to Protect Journalists, och den strikta kontrollen över landets medier är den nya vurmen för att attackera även sociala medier ytterligare en högst oroväckande trend.

Frågan som återstår är då enkel: Hur många fler liv måste släckas och röster tystas innan Erdogan får den kritik han förtjänar även internationellt?

Hur länge tänker den svenska regeringen vara åskådare till en utveckling där Turkiet går mot att bli en diktatur?

Och nej, utrikesminister Carl Bildts snabba tweet om den oroande utvecklingen efter twitterförbudet är inte skillnaden mellan att vara åskådare och ta ställning för den alltmer begränsade yttrandefriheten i Turkiet.