Om Fotboll i krig och fred i Morgenbladet

Det är ju alltid med viss spänning som länkarna till recensioner öppnas. I detta fall var sträckan mellan att få information om att en artikel om Fotboll i krig och fred hade publicerats och att finna den ganska lång. Det började med att en namne, Ekim, från Norge skrev ett oväntat och trevligt mail om att hans intresse för vårt gemensamma namn väckts efter att ha läst en artikel om boken i Morgenbladet. Varför hette jag Ekim, alltså oktober på turkiska?

Det visade sig att vi båda hade föräldrar som inte tvekade på att döpa sina barn efter politiska övertygelser. Den här typen av kontakter är alltid spännande – och i det här fallet genuint roliga.

Det tog ett tag, men till slut fann jag Marius Liens långa och resonerande artikel om boken, med god hjälp från min vän Magnus Bernhardsen. Marius Lien är redaktionschef på Josimar, en fotbollstidskrift i Norge som bedriver högkvalitativ samhällsjournalistik. Det är inte vanligt bland tidskrifter som enbart fokuserar på fotboll.

Med tanke på avsändaren var det ingen överraskning att recensionen också verkligen gick på djupet och var intressant läsning även för en som har läst sin egen bok åtskilliga redigeringsvändor. Mest glädjande var att Lien noterade att Fotboll i krig och fred var ett försök att sätta fotbollen i ett tydligt politiskt sammanhang där samhällsforskning varit en naturlig utgångspunkt. Att boken trots detta inte bidrar till en torftig läsupplevelse, utan tvärtom, var kul att läsa.

Med tanke på att ett syfte med att skriva boken har varit att få andra att faktiskt ta fotbollen på större allvar i samhälleliga diskussioner var slutsatsen att ”varje allmänhistoriker som ignorerar den [fotbollen], begränsar sin insikt rörande samhällsprocesser” glädjande läsning.

Få saker är så uppskattade som en rättvis, balanserad och seriös läsning av ens bok. Således var recensionen oerhört trevlig att läsa.

Ett varv Fotboll i krig och fred

Med tanke på att det inte är någon självklarhet att få en enda recension är det kul att se att Svenska Dagbladets Fredrik Sjöberg skrev långt och intressant om Fotboll i krig och fred. Att se vad andra har funnit värt att kommentera är alltid spännande. Och att läsa rader som ”Hellre läser jag – och Ekim Çaglar bidrar till min självsyn. Hatten av för det” alltid glädjande.

Lika kul var det att tala med Margaretha Levin Blekastad på Norrtelje Tidning för ett längre författarporträtt. Den lokala vinkeln är given eftersom jag är uppvuxen i Rimbo i Norrtälje kommun. Särskilt roligt i sammanhanget är det faktum att jag själv började min skribentbana på samma tidning som 16-åring på ungdomsredaktionen. Artikeln har även återpublicerats med en lite annan vinkel av Gefle Dagblad och Hela Hälsingland. Det är en ynnest att få prata på, även om det tyvärr behöver ske via telefon på grund av rådande pandemi. Men även denna intervju, med Erik Haking på Flamman, blev ett trevligt samtal.

Bland övriga recensioner var omdömet i BTJ-häfte 24, 2020, en glad överraskning, där Staffan Westerlund fann att ”Framställningen bygger på god research och är väldokumenterad, inte minst imponerar den detaljerade, omfattande och utförliga källförteckningen. Språkbehandlingen är utomordentlig, texten är en njutning att läsa. Fotboll i krig och fred är fotbollslitteratur när den är som bäst, mycket välskriven och givande, en fröjd att läsa för varje älskare av fotboll och vad som därtill hör”. Toppbetyget fem av fem värmde oerhört.

I Internationalen beskrivs Fotboll i krig och fred som en ”guldgruva för alla som är det minsta intresserade av fotbollens roll som samhällsfenomen”. Dessutom var den åtminstone 100 sidor för lång.

Vad nästa recension väljer att fokusera på blir lika spännande att se som vilken Dario Argento-film som helst (det är så jag har fördrivit kvällarna den senaste veckan).

Ny bok: Fotboll i krig och fred

Äntligen! Mitt i allt elände i världen vill jag meddela att min nya bok Fotboll i krig och fred – hundra år av konflikt och dialog (Fri Tanke förlag) nu går att beställa. Den är ett försök att undersöka fotbollens koppling till konflikter men också hur fotbollen främjar fred och dialog.

Boken avhandlar bland annat hur fotbollen bygger upp nationella gemenskaper, leder till konflikter och cementerar nationalistiska myter. Den handlar också om att fotbollen kan motverka etnocentrism, återuppbygga samhällen och främja inkludering.

Jämfört med Propagandafotboll har målbilden varit att fördjupa förståelsen kring vissa särskilda teman, snarare än att täcka av så mycket som möjligt med intressanta profiler. Idéer och teman i större fokus denna gång. Boken lyfter exempel från Sverige, Turkiet, Brasilien, Sydafrika, Japan och en massa andra platser de senaste 100 åren. Det blir bekanta namn som Zlatan Ibrahimovic och Lilian Thuram. Men den berättar även om antikolonial fotboll i Algeriet, palestinska aktivister och kvinnorättskämpar i Afghanistan.

Syftet är att visa att fotbollen måste tas på allvar även av idrottsskeptiker. Och att göra det svårt att blunda för hur politisk fotbollen är. Resultatet: en bok som förhoppningsvis gör det svårt att välja om den ska hamna i idrottshyllan eller bland samhällsböckerna.

Fotbollen ensamt varken räddar eller förstör världen. Samhällsstrukturerna styr vad fotbollen kan bidra med. Med det sagt hoppas jag att boken ger en insikt om hur och när sådant sker.

Fotbollen i krig och fred finns både som inbunden och e-bok på till exempel Bokus och Adlibris. För signerade exemplar, maila ekim.caglar@gmail.com.