Vi minns dig, Kazim


Samma text som förra året – ett sätt att minnas.

Det var just den 25 juni 2005 som en av Turkiets mest lysande folkmusiksstjärnor gick bort i lungcancer, endast 33 år gammal.

Minnet av honom som en musiker som arbetat så hårt för att vårda illa tilltyglade kulturskatter från nordöstra Turkiet skulle göra Kazim till en modern hjälte. På en mängd nästintill bortglömda språk och dialekter från den lazeriska kulturen blev han minoritetens språkrör och en mycket uppskattad folk- och rockmusiker i hela Turkiet.

Förutom sitt brinnande intresse för olika minoriteter i Turkiet var han också högst fotbollsintresserad. Lika rebellisk som han var politiskt, som övertygad socialist, var han även som anhängare. De nordöstra regionernas stolthet, Trabzonspor, låg honom varmt om hjärtat. Förklaringen; Trabzonspor är det enda laget från Anatolien, det vill säga utanför Istanbul, som lyckats erövra det turkiska mästerskapet i fotboll. Att skaka om etablissemanget går inte obemärkt förbi. Av politiska orsaker stödde han även kultklubben på vänsterkanten, tyska St. Pauli.

För exakt fem år sedan gick Kazim bort i lungcancer. Sorgen spred sig kring Svarta havets östra kust i Turkiet och svepte in över landet. Än idag känns förlusten svår och orättvis. Vila vidare, Kazim. Grattis till Trabzonspors cupguld, canim yoldasim.

Känd artist dissar premiärministerns frukostförslag

En av Turkiets främsta artister sedan flera decennier, den radikala socialisten Edip Akbayram har tydligen tackat nej till en inbjudan för frukostmöte av premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

Syftet med inbjudan var att få ta del av regeringens bild av den till stora delar misslyckade ”demokratiska öppningen”. Den mångårige aktivisten Akbayram gick iväg för att solidarisera sig med TEKEL-arbetarna istället. Ett bra val i mitt tycke, då dessa möten på många sätt är arrangerade för att skapa legitimitet för det styrande AKP-partiet. Samma prioritering som Akbayram gjorde Sabahat Akkiraz för övrigt.

Det hela är naturligtvis något pinsamt för premiärministern. Detta bakslag ska kompenseras med en diger lista av inbjudna filmpersonligheter till ett nästa frukostmöte. Bland dessa uppges Türkan Şoray, Hülya Koçyiğit, Hülya Avşar, Kadir İnanır, Nuri Bilge Ceylan och min egen favorit Fatih Akın finnas. Flera av dessa har uttalade vänstersympatier. Det återstår att se om de väljer Erdogans frukost eller det betydligt bättre valet att tacka nej. Den som uppvisar god karaktär och avvärjer goodwillpoäng till AKP trots inbjudan bjuder jag på Adana kebap i Skärholmen. Allez.

Folksångaren Asik Ihsani död

Ett av de stora namnen inom den progressiva folkkulturen, Asik Ihsani, har gått bort uppger Sol haber. Han föddes 1932 i Diyarbakir i en fattig familj och emigrerade tidigt till Istanbul för att söka lyckan där. Innan hans karriär tog fart arbetade han bland annat som gruvarbetare, men skulle snart bli en av de stora profilerna i Anatoliens kulturliv.

Ihsani blev redan på 1950-talet en uppskattad figur i den så kallade asik-kulturen, känd för sina progressiva böjningar.

Under vänstervågen på 60-talet började Ihsani sjunga sånger med mer politiskt innehåll och han var själv med i Turkiska arbetarpartiet (Türkiye Isci Partisi, ej att förväxla med kryptofascistiska ”Isci Partisi” ). Han satt i fängelse på 1970-talet och flydde från Turkiet efter 12 september-juntan 1980. Ihsani bodde under lång tid i Frankrike för att sedan återvända till Diyarbakir på 1990-talet. Han hade miljontals lyssnare och har i vänsterkretsar varit en fortsatt populär artist under hela sin karriär.

Tillsammans med en rad andra folksångare tillhör han nu en skara progressiva artister som visserligen lämnat jordelivet, men som för evigt är odödliga genom den musik de gett oss. Vila i frid, Asik Ihsani.