TEKEL

Om solidaritetsmanifestationen för TEKEL-arbetarna den 20 februari

/ EC / Lämna en kommentar

Det har gått närmare en vecka, men det är inte förrän nu jag själv sett lite bilder och en rapport på turkiska om vår solidaritetsmanifestation (i 15 minusgrader!) för TEKEL-arbetarna i Turkiet. Här finns den.

Pressmeddelandet som skickades ut: 

Solidarisera med de turkiska arbetarna
Sedan i december pågår en av de mest omfattande fackliga konflikterna i Turkiet. Sedan det förra sprit- och tobaksmonopolbolaget TEKEL lagt ner en betydande del av sin verksamhet har 12 000 arbetare slängs ut från fabrikerna till att välja mellan arbetslöshet och tillfälliga, osäkra anställningar under den så kallade 4 c-lagen. Anledningen till detta är privatiseringen av TEKEL och de mest kritiska fackförbunden är Turk-Is, DISK och KESK.  

Protesterna har varit många och landets sex största fackliga konfederationer har sedan starten av konflikten arbetat hårt för arbetarnas rättigheter. Manifestationer utanför det största fackförbundet Turk-Is’ lokaler har ägt rum sedan december och aktiviteterna nådde sin kulmen när tiotusentals arbetare gick ut vad som i det närmaste var en generalstrejk de 4 februari, där arbetsvägran och demonstrationer ägde rum på 81 platser i landet. Under tiden har även hungerstrejker, där hundratals arbetare deltar, ägt rum i sådan omfattning att flera har hamnat på sjukhus på grund av dåligt hälsotillstånd.

Konflikten tycks vara olöslig trots fackförbundens uppmaningar om en dialog med regeringen. Det styrande AKP, med Recep Tayyip Erdogan i spetsen, har med all tydlighet visat att inga eftergifter kommer att äga rum. Vid en presskonferens i Ankara kallade Erdogan fackens protester för ”orättfärdiga” och ”ideologiska”. Strejkens och konfliktens betydelse har successivt ökat i och med att AKP:s marknadsliberala ekonomi, de kränkta fackliga rättigheterna och tidigare våldsamma ingripanden mot arbetare under exempelvis förstamajdemonstrationer och IMF-protester har gjort regimen alltmer impopulär.

Att konflikten utmanar regeringen gör att drastiska åtgärder från regeringens sida kan väntas. Regeringen har lovat att ”ingripa” mot arbetarna i slutet av februari. Detta betyder med stor sannolikhet att protesterande arbetare med våld kommer att tas bort från gatorna, samtidigt som deras krav inte beaktas. Med bakgrund av detta ber vi alla demokratiska krafter att solidarisera sig med TEKEL-arbetarna. Solidaritetsarbetet har innefattat exempelvis en rad vänsterpartier i Europa, samt Europeiska vänsterpartiet, venezolanska arbetare och stora fackliga organisationer som ETUC och IUF.
Vår förhoppning är att dessa viktiga insatser även ska innefatta facken och de politiska rörelserna i Sverige. Den 20 februari har proklamerats som den stora solidaritetsdagen för TEKEL-arbetarna och stora demonstrationer väntas i huvudstaden Ankara under parollen ”Vinner TEKEL-arbetarna, vinner folket”. Den dagen ska arbetarna veta att även vi brinner för deras kamp. Därför ska vi också demonstrera för att stödja Tekel-arbetarnas kamp 

Svensk-turkiska kultur- & konstföreningen
Kulturcentrum för Aleviterna i Sverige

Svensk-Turkisk Solidaritets- och Kulturförening

Osman Baydemirs TEKEL-förslag

/ EC / 4 kommentarer

Som bekant pågår en av de största fackliga konflikterna i mannaminne i Turkiet. Arbetarna vid sprit- och tobaksmonopolbolaget TEKEL har blivit uppsagda i tiotusental och regeringen har visat sin ovilja att agera efter de krav som facken ställer. Det genomförs manifestationer, arbetsvägran och hungerstrejker utan att något egentligen går framåt i förhandlingarna. Och premiärminister Recep Tayyip Erdogan lovar att ”ingripa”. Med stor sannolikhet kan de protesterande arbetarna som samlas utanför fackens kontor bli bortplockade med våld. Nåja, så långt är allt som vanligt; de radikala facken DISK och KESK bidrar till att det gula fackförbundet Turk-Is, som initierat protesterna, inte vågar backa ur, medan situationen är låst i dialogen med regeringen.

I dagarna har BDP-politikern, Diyarbakirs borgmästare, Osman Baydemir kommit med sitt förslag för att lösa arbetarnas situation och regeringens nyliberala politik. Han föreslår att Turkiets kommuner tar ett större ansvar i att åter sysselsätta de uppsagda arbetarna. Genom att peka på att det finns runt 2500 olika kommunala styren menar han att man helt enkelt kan sprida ut de 12 000 arbetarna som blivit av med jobben vid TEKEL. Baydemir manade vidare till fortsatt dialog och menade att lösningar kan vara i sikte bara regeringen visar mer välvilja. Han menar också att hans kommun Diyarbakir med glädje ställer upp i att ta smällen av avregleringarna av TEKEL.

Utspelet är naturligtvis väldigt solidariskt och allt som kan täcka upp för den situation arbetarna har hamnat i är nyttigt. Men samtidigt lyser systemkritiken och förmågan att kritisera stora delar av regeringspartiet AKP:s ekonomiska politik med sin frånvaro. Lösningen på nyliberalism blir här att skyffla omkring arbetslösa till arbeten, istället för att säkra trygga arbetsvillkoren för landets arbetare. I egenskap av en av de få socialdemokraterna i den turkiska politiken framstår Baydemir ändå, trots tillkortakommanden i grundläggande lösningar, som en frisk fläkt i en konflikt som behöver fler vänner som honom.