Inom kort åker jag till Istanbul igen. Förutom fotboll, besök hos diverse tidningar och litteraturjakt vid İstiklâl Caddesis  bakgator ser jag främst fram emot det där härliga lunket, som artisten Suavi fångar in komplett i sin låt Şimdi İstanbul’da olmak vardı (Nu kunde man ha varit i Istanbul). Det kan handla om att äta på sin favoritrestaurang, läsa sin tidning på det skönaste haket eller att promenera i de områden som i Istanbul alltid har en unik karaktär och historia.

För egen del handlar det dessutom om att gå till en av de platserna av störst betydelse för mig. Under en tid kommer jag varje dag att gå förbi platsen där marxisten Taylan Özgür mördades vid Beyazıt-torget.  På andra sidan ligger Istanbuls universitet, som mitt under brinnande ’68-kamp ockuperades och blev en viktig plats för studenternas och arbetarnas protester. Det är nog inte bara för att min egen pappa deltog i protesterna som jag får den där speciella känslan när jag går där, jag är överhuvudtaget fascinerad av alla platser av historiskt värde på detta sätt. Således är de nya lagarna som gäller studenterna vid Istanbuls universitet extra intresseväckande för egen del.

Domstolsbeslutet har redan kommit. Nu har polisen fått ett specialtillstånd att genomsöka studenternas väskor, fordon och privata dokument vilken tid som helst på dygnet, var som helst på universitetsområdet. Beslutet togs på begäran av universitetsledningen och gäller fram till 20 november 2011.

Juriststudenten Eren Can har överklagat. Hans förklaring är att ”beslutet går emot sekretesslagarna och universitetens autonomi” och anklagar lagen för att andas fascism. Invändningar har även kommit från Istanbuls advokatsamfunds ordförande Ümit Kocasakal och fackförbund som Eğitim-Sen. Studenter kommenterar det nya regelverket som ”oacceptabelt” och att detta är ”ett förtryck”. Att denna paternalism ”i preventivt syfte” kanske är främst inriktad på att kunna trakassera den växande vänstern vid landets universitet är en av spekulationerna nu, och även om så inte är fallet rörande motiven är det ett kränkande projekt som inte går i enlighet med rättsstatens principer, enligt bedömare.

Även på annat håll är universiteten omdiskuterade. I Turkiet pågår debatten om det så kallade YÖK-systemets vara eller icke vara. YÖK, Yükseköğretim Kurulu, betyder Rådet för högre studier och är en kvarleva från militärjuntans 1982-konstitution. Enligt denna modell garanteras frånvaron av autonomin vid landets universitet. En handplockad, politiskt färgad elit bestämmer allt av värde för universiteten, kort sagt. Ämnet har kommit att bli oppositionella CHP:s hjärtefråga och partiledaren Kemal Kılıçdaroğlu missar aldrig ett tillfälle att kritisera YÖK:s fortsatta existens, medan även regeringen har börjat inse absurda med detta system.

Men man kan helt enkelt konstatera att vi nu har backat två steg när vi väntade på ett steg i progressiv riktning för att slippa trakasserier av studenter i Turkiet.