Irrvägar

Gick just igenom en del av den årliga statistiken för den här bloggen. WordPress har som dess användare känner till väldigt bra funktioner för detta. Förutom bra koll på besökarstatistik med all nödvändig information så fann jag även söktermssammanfattningar, det vill säga vilka sökord besökare har använt för att hitta hit. Här ett urval med mina personliga favoriter:

” pkk ifk göteborg galatasaray” – Vet inte riktigt vad man var ute efter här. Den mest obegripliga sökningen jag har sett.

”komunist keps” – Felstavat, särskrivet och kul grej att söka på

” alevitiska efternamn” – Vad är ett alevitiskt efternamn?

” dtp stängts vpk” – Något inaktuell benämning på Vänsterpartiet.

” ekim turk” – Kul eftersom jag ”misstänkts” vara turk av en del kurder och för att somliga turkar utgår från att jag är kurd. Troligen är det någon som har funderat i sådana banor har sökt på det här sättet. Denna eviga besatthet från nationalistiskt håll. Men jag gör processen kort; jag är turkisk.

” tukiska sexfil” – Deniz Baykals fel att den här sidan lockar porrsurfare.

” turkiska sexfilmer” – samma där.

” trabson spurs” – Sjukt kul felstavning på Trabzonspor, där Tottenham blir inblandat.

” hur kan modeller vara kurder” – Varför inte?

” ekim caglar flickvän” – Shu.

”calcio +mussolini” – = Lazio.

Dagens tack går till alla de som har bidragit med dessa sökningar och fått mig att garva.

Sparta, Sparta, Sparta!

Ibland är det bättre att byta miljö när det går att arbeta på annan ort. Slippa all post-election-ångest. Andan hämtades i Prag. Finkultur i form av Franz Kafka och Mozart, vars relationer till Prag är vida kända, lämnades åt sidan. Teater på tjeckiska har jag heller inget att hämta från. Så jag investerade mina pengar i fotbollsbiljetter.

I hällregn vandrade jag över Vltava. Rakt genom en enorm park. Allt för att komma till Generali Arena. Sparta Prag, Tjeckiens utan tvekan mest framgångsrika och kända klubb, skulle ta emot Mladá Boleslav. Nynazistiskt klotter till trots, vad kan jag göra annat än fascineras av den klubb som fostrat eller utvecklat spelare som Oldřich Nejedlý, Tomáš Skuhravý, Horst Siegl, Pavel Nedvěd och Tomáš Rosický? Laget som felaktigt förknippas med enbart den vinröda dressen när de ursprungliga färgerna är blått (för Europa), rött (för den kungliga staden Prag) och gult (av okänd anledning) är en gigant på sitt sätt och har åldrats med värdighet med sina snart 117 år.

Utvecklingen är annars som den vi har blivit vana vid. Den globaliserade världsfotbollen lockar bort yngre talanger till ligor med mer pengar – och ersätts med billiga spelare från fattigare länder, där främst Afrika. När EU 2004 utvidgades med Tjeckien och nio ytterligare statet blev även det en bidragande orsak till att tjeckiska spelare blev mer åtråvärda på den europeiska marknaden, oavsett kvalitet. Detta eftersom EU-länders spelare kan räknas som inhemska i EU-länder. Intressant med Sparta är annars att tränaren Jozef Chovanec även är ordförande i klubben, vilket gör föreningen någorlunda immun mot inkompetenta oligarker med smak för att leka med anrika lag.

Idag återfinns dessutom Tomáš Řepka och Libor Sionko, två rutinerade spelare med stor erfarenhet från landslagsspel och Europa-äventyr. De symboliserar lojaliteten och rutinen, medan Václav Kadlec symboliserar framtiden. Som en kvick och teknisk herre, vars första mål kom som 16-åring, är han idag en av Spartas mer tongivande spelare och lär snart spela i en större klubb i en betydligt bättre liga.

Matchen då? Absolut ingenting minnesvärt. Ett slumpmål genom Opiela ger Mladá Boleslav en 1-0-ledning strax före paus, medan Sparta får jaga livet ur sig i regnet. En enorm forcering i andra halvlek betalade slutligen av sig när ivorianen Bony Wilfried hängde i luften och vrickade in 1-1 i matchens slutskede. Sådant kan man lika gärna uppleva via Livescore.com. Men Sparta gav mig det jag sökte efter ändå, och det redan innan matchen.

Relationen mellan supportrar och klubbar är ofta ansträngd, speciellt om det visar sig att läktarna består av alltför passionerade grupper. I fallet med Sparta Prag tycks klubb och läktare leva i en märkligare symbios. När klubbhymnen dånar över Generali Arena träder runt tio ultras fram från spelargången, alla med flaggor i megamått. I en egendomlig ritual äntrar supportrarna scenen och visar upp sina färger. En gissning är att det är de mildare grupperna som representeras, medan de nazianstuckna grupperna i klacken (däribland Falanga, med ett namn som doftar spansk och polsk fascism) får anses vara de något hårdare. Kanske tillhörde mannen i den vidriga di Canio-tröjan någon av grupperna. Klart är att rivaliteten med Bohemians och Slavia är djup.

Ritualen

Lite mycket cirkus med ballonger, men två tifon är generöst


Sparta gör intryck trots under 7 000 åskådare och frånvaron av bengaler eller rök. Mycket mer än en tapper skara Mladá Boleslav-anhängare som endast mäktar med att trumma fantasilöst. ”Sparta, Sparta, Sparta”-ramsan gör i all sin enkelhet Spartas storhet rättvisa. Och jag är glad för att ha upplevt denna klassiska klubb på plats. ”Tjeckisk fotboll för supportrarna”, fick jag en ramsa översatt till. Dagen efter upplevde jag den igen när jag åkte till stadsdelen Slavia för att se kultklubben Bohemians. Mer om det i nästa inlägg.

Imorgon spelar Sparta Prag borta mot CSKA Moskva i Europa League. Sparta, Sparta, Sparta!

Dissociative identity disorder

Mycket jobb nu. Det har märks på uppdateringtsfrekvensen här, men tanken är att sidan inte ska bli överdrivet lidande på sikt. Däremot kan jag meddela att jag numera är bloggare på Tv4:s Fotbollskanalen.se, där jag underskattar, belyser, bevakar, kommenterar, dissar, överskattar allt som rör den turkiska ligan och landslaget. Den kommer ni att kunna följa här. Mycket nöje även om de turkiska lagens Europa-äventyr är ett riktigt fiasko.

Detta tills vidare.

Paket från Malaysia

Alla personer med självaktning har ju lite anthraxparanoia. Så även jag. Trots detta öppnade jag paketet som kom från Malaysia och visste ganska snart att sändningen var från en av mina bästa vänner, Johan D. För en stund hade jag glömt bort att han faktiskt var i sydöstra Asien, men blev duktigt påmind om hans utflykt idag. Innehållet:
Johans paket

Mycket bättre än så blir det ju inte, va? Statsvetenskaplig litteratur, en fin teckning och en tight vänskap som manifesteras med presentutskick. Stort tack, min vän!

Johan och Joannas resa kan man läsa mer om här. När ni kommer hem ska jag ordna en välkomstpicknick för er i Uppsala.

ASI RUH

Med tanke på det senaste inlägget om supportrarna i Besiktas finns det anledning att upplysa mer i ämnet. Det behövs inte någon längre förklaring än en långfilmslång dokumentär om all kultur kring legendariska supportergruppen Carsi. Filmen är på turkiska och otextad, men uppskattare av mentalitetskultur behöver inte orden. Passionen talar för sig själv.

Lägg märke till en personlig favorit. Fem minuter in i filmen sjunger supportrarna ”Gündogdu, hep uyandik stadlara dayandik”-ramsan. Det vackra i detta är att det är en fotbollsversion av den revolutionära sången Gündogdu.