Samtal, texter och citat

/ EC / Lämna en kommentar
Foto: Magnus Liam Karlsson

Några roliga saker har hänt sedan senaste inlägget här. Jag har till exempel för första gången fått spela fotboll i samband med en bokrelaterad händelse (se bild)! Sara Martinsson (vars bok Knäböj jag verkligen rekommenderar) intervjuade och Magnus Liam Karlsson plåtade när jag berättade om mitt personliga förhållande till fotboll och några av de teman som behandlas i Fotboll i krig och fred. Resultatet blev ett längre reportage i magasinet Rött.

Annars är det alltid lika trevligt att besöka sitt förlag och prata bok. Resultatet blev ett avsnitt i Fri Tanke-podden, med utgångspunkt från boken, men också samtal om personliga preferenser inom fotbollen.

Ingen fotbollspolitisk fråga engagerar så mycket som det kommande VM:et i Qatar. För nätpublikationen Mänsklig Säkerhet skrev jag en artikel för att ge en introduktion till varför VM-turneringar kan vara ett politiskt prestigeprojekt för värdländernas regimer, med fokus på den senaste tidens diskussioner om Qatar. Med det sagt är Johanna Frändén på Aftonbladet den som bäst har fångat protestfrågans komplexitet, här. Fokuset på sponsorerna är både relevant och nödvändigt för att inte snöa in sig på diskussioner om bojkotter som med all sannolikhet ändå aldrig kommer att bli av. Läs den och lös sedan även en prenumeration på det norska fotbollsmagasinet Josimar, som i många år har bedrivit högkvalitativ journalistik, inte minst om Qatar-VM.

Om Qatar är det stora diskussionsämnet när det gäller fotboll och politik så är det mest återkommande i mitt fall turkisk fotbolls relation till staten. Med anledning av Norges kvalmatch mot Turkiet nyligen blev jag intervjuad av Aftenposten om hur makthavare förr och nu har förhållit sig till fotbollen. Artikeln är värd att läsa. Det beror inte på mina blygsamma bidrag utan för att även författaren och medieforskaren Dağhan Irak, som besitter en oerhört gedigen kunskap i ämnet, intervjuas i samma artikel.

Fler spännande projekt är på gång. I dagarna lanseras exempelvis TuttoBaluttos nya webbplats, där jag kommer att skriva texter framöver. Håll utkik!

Poddvända

/ EC / Lämna en kommentar

Det är alltid skönt att få möjlighet att tala till punkt, vilket nog förklarar varför jag både lyssnar enormt mycket på poddar och varför jag också uppskattar att få inbjudningar till sådana. Nu i veckan publicerades avsnittet om fotboll och politik i podden Allt du velat veta. För den som är intresserad av att lyssna på en hel halvlek om teman som lyfts i Fotboll i krig och fred finns avsnittet här.

Nyligen gästade jag även Beyond the Badge där jag bland annat tillsammans med min vän Leonard Jägerskiöld Velander fick möjlighet att nörda ner mig i fotbollens politiska symboler, med fokus på klubbloggor. Det blev totalt två avsnitt eftersom formatet är otroligt kul och inbjuder till spännande samtal, men också för att ämnet är omöjligt att uttömma. Avsnitt ett är mer generellt hållet medan det andra är mer inriktat på specifika klubblogotyper och där det också behandlas lyssnarfrågor.

Två poddar som jag själv följer nästintill slaviskt, två poddar vars övriga avsnitt är väl värda att lyssna på.

Om Fotboll i krig och fred i Expressen

/ EC / Lämna en kommentar

”Det är en bok att bli både djupt deprimerad och väldigt hoppfull av, så som man brukar blir av fotboll.”

Vet inte vad det säger om mig, men det där är kanske det mest spännande (och för mig faktiskt glädjande) som har skrivits om Fotboll i krig och fred hittills. Dan Hallemars recension i Expressen Kultur var överlag en väldigt fin läsning eftersom den har gjort bokens teman rättvisa och är skriven på ett personligt och kunnigt sätt. Att den är fri från slängigt tyckande är närmast befriande. Just sådana recensioner, som hellre fördjupar förståelsen för en boks teman än ger tydliga utlåtanden om för- och nackdelar, är ju oftast intressantast att läsa.

Men visst, det ska heller inte stickas under stol att raden ”Çağlars rika och makalöst välresearchade bok” också var fin att läsa.

Om Fotboll i krig och fred i Morgenbladet

/ EC / Lämna en kommentar

Det är ju alltid med viss spänning som länkarna till recensioner öppnas. I detta fall var sträckan mellan att få information om att en artikel om Fotboll i krig och fred hade publicerats och att finna den ganska lång. Det började med att en namne, Ekim, från Norge skrev ett oväntat och trevligt mail om att hans intresse för vårt gemensamma namn väckts efter att ha läst en artikel om boken i Morgenbladet. Varför hette jag Ekim, alltså oktober på turkiska?

Det visade sig att vi båda hade föräldrar som inte tvekade på att döpa sina barn efter politiska övertygelser. Den här typen av kontakter är alltid spännande – och i det här fallet genuint roliga.

Det tog ett tag, men till slut fann jag Marius Liens långa och resonerande artikel om boken, med god hjälp från min vän Magnus Bernhardsen. Marius Lien är redaktionschef på Josimar, en fotbollstidskrift i Norge som bedriver högkvalitativ samhällsjournalistik. Det är inte vanligt bland tidskrifter som enbart fokuserar på fotboll.

Med tanke på avsändaren var det ingen överraskning att recensionen också verkligen gick på djupet och var intressant läsning även för en som har läst sin egen bok åtskilliga redigeringsvändor. Mest glädjande var att Lien noterade att Fotboll i krig och fred var ett försök att sätta fotbollen i ett tydligt politiskt sammanhang där samhällsforskning varit en naturlig utgångspunkt. Att boken trots detta inte bidrar till en torftig läsupplevelse, utan tvärtom, var kul att läsa.

Med tanke på att ett syfte med att skriva boken har varit att få andra att faktiskt ta fotbollen på större allvar i samhälleliga diskussioner var slutsatsen att ”varje allmänhistoriker som ignorerar den [fotbollen], begränsar sin insikt rörande samhällsprocesser” glädjande läsning.

Få saker är så uppskattade som en rättvis, balanserad och seriös läsning av ens bok. Således var recensionen oerhört trevlig att läsa.

Ett varv Fotboll i krig och fred

/ EC / Lämna en kommentar

Med tanke på att det inte är någon självklarhet att få en enda recension är det kul att se att Svenska Dagbladets Fredrik Sjöberg skrev långt och intressant om Fotboll i krig och fred. Att se vad andra har funnit värt att kommentera är alltid spännande. Och att läsa rader som ”Hellre läser jag – och Ekim Çaglar bidrar till min självsyn. Hatten av för det” alltid glädjande.

Lika kul var det att tala med Margaretha Levin Blekastad på Norrtelje Tidning för ett längre författarporträtt. Den lokala vinkeln är given eftersom jag är uppvuxen i Rimbo i Norrtälje kommun. Särskilt roligt i sammanhanget är det faktum att jag själv började min skribentbana på samma tidning som 16-åring på ungdomsredaktionen. Artikeln har även återpublicerats med en lite annan vinkel av Gefle Dagblad och Hela Hälsingland. Det är en ynnest att få prata på, även om det tyvärr behöver ske via telefon på grund av rådande pandemi. Men även denna intervju, med Erik Haking på Flamman, blev ett trevligt samtal.

Bland övriga recensioner var omdömet i BTJ-häfte 24, 2020, en glad överraskning, där Staffan Westerlund fann att ”Framställningen bygger på god research och är väldokumenterad, inte minst imponerar den detaljerade, omfattande och utförliga källförteckningen. Språkbehandlingen är utomordentlig, texten är en njutning att läsa. Fotboll i krig och fred är fotbollslitteratur när den är som bäst, mycket välskriven och givande, en fröjd att läsa för varje älskare av fotboll och vad som därtill hör”. Toppbetyget fem av fem värmde oerhört.

I Internationalen beskrivs Fotboll i krig och fred som en ”guldgruva för alla som är det minsta intresserade av fotbollens roll som samhällsfenomen”. Dessutom var den åtminstone 100 sidor för lång.

Vad nästa recension väljer att fokusera på blir lika spännande att se som vilken Dario Argento-film som helst (det är så jag har fördrivit kvällarna den senaste veckan).

Intervju i Nyhetsmorgon

/ EC / Lämna en kommentar

Igår diskuterade jag kopplingarna mellan fotboll och politik i Nyhetsmorgon i ett samtal utifrån Fotboll i krig och fred. Det blev en möjlighet att nämna både positiva och negativa exempel på när fotbollen vävs samman med olika samhällsprocesser. (Klicka på bilden för att se inslaget)

Politik i bokhyllan: Fotboll som politisk maktfaktor

/ EC / Lämna en kommentar

15 minuter politik (och fotboll) i bokhyllan innebar alltifrån samtal om Megan Rapinoes aktivism till att diskutera i vilken utsträckning fotboll kan bidra till att fördjupa konflikter och bygga nya plattformar för en fredlig dialog.

Från SVT igår, med Niklas Ekdal som samtalspartner. (Klicka på bilden för att se programmet)

UR Samtiden: Fotboll och politik

/ EC / Lämna en kommentar

Det är alltid spännande och utmanande att försöka sammanfatta drygt 350 boksidor och sortera ut det viktigaste. Under 25 minuter samtalade jag med Martina Stenström, operativ chef på Fri Tanke förlag, om några av de teman som behandlas i Fotboll i krig och fred. Titta här eller håll utkik på Kunskapskanalen!

Ny bok: Fotboll i krig och fred

/ EC / Lämna en kommentar

Äntligen! Mitt i allt elände i världen vill jag meddela att min nya bok Fotboll i krig och fred – hundra år av konflikt och dialog (Fri Tanke förlag) nu går att beställa. Den är ett försök att undersöka fotbollens koppling till konflikter men också hur fotbollen främjar fred och dialog.

Boken avhandlar bland annat hur fotbollen bygger upp nationella gemenskaper, leder till konflikter och cementerar nationalistiska myter. Den handlar också om att fotbollen kan motverka etnocentrism, återuppbygga samhällen och främja inkludering.

Jämfört med Propagandafotboll har målbilden varit att fördjupa förståelsen kring vissa särskilda teman, snarare än att täcka av så mycket som möjligt med intressanta profiler. Idéer och teman i större fokus denna gång. Boken lyfter exempel från Sverige, Turkiet, Brasilien, Sydafrika, Japan och en massa andra platser de senaste 100 åren. Det blir bekanta namn som Zlatan Ibrahimovic och Lilian Thuram. Men den berättar även om antikolonial fotboll i Algeriet, palestinska aktivister och kvinnorättskämpar i Afghanistan.

Syftet är att visa att fotbollen måste tas på allvar även av idrottsskeptiker. Och att göra det svårt att blunda för hur politisk fotbollen är. Resultatet: en bok som förhoppningsvis gör det svårt att välja om den ska hamna i idrottshyllan eller bland samhällsböckerna.

Fotbollen ensamt varken räddar eller förstör världen. Samhällsstrukturerna styr vad fotbollen kan bidra med. Med det sagt hoppas jag att boken ger en insikt om hur och när sådant sker.

Fotbollen i krig och fred finns både som inbunden och e-bok på till exempel Bokus och Adlibris. För signerade exemplar, maila ekim.caglar@gmail.com.

En politisk ligaseger

/ EC / Lämna en kommentar

Başakşehirs ligaseger i Turkiet är historisk. Det är det enda alla tycks vara överens om. Başakşehir är blott den sjätte klubben att vinna ligan någonsin. Allt som sägs därutöver är en politisk vattendelare. Om det sportsliga projektet de senaste åren, med en tydlig spelidé och unik tilltro till sina tränare (under många år Abdullah Avcı, men numera Okan Buruk), betonas väntar rättvis kritik på grund av att Başakşehirs starka och otvivelaktiga band till regeringspartiet AKP och president Recep Tayyip Erdoğan underskattas.

Min bild är att det senare har varit en förutsättning för att bygga upp Başakşehirs sportsliga relevans. Det sportsliga förutsätter det politiska i detta fall. Resultatet är ett guld för ett spelskickligt lag med en professionell ledning, men som samtidigt saknar supportrar, klubbsjäl och sympatier, efter att ha backats upp politiskt och ekonomiskt av AKP-nära grupper – och i många fall också av regeringen på ett mer direkt sätt.

Det politiska ligaguldet har jag kommenterat i Sveriges Radio och norska Aftenposten (där kommentarerna från Morten Galåsen, poddare och supporter, är läsvärda). Jag har steg för steg också försökt ge en introduktion till varför ligaguldet är politiskt i denna Twitter-tråd. Som en matig bakgrundsläsning om Başakşehirs politiska sida fungerar annars min artikel i norska Josimar från ifjol.