Det finns massor att säga om valet igår, men i det här inlägget avsätter jag utrymme för att beskriva några spontana reaktioner på resultaten. Kurderna har sagt ifrån i Sydöst. DTP har tagit kontrollen över två tidigare AKP-fästen i Van och Siirt. Samtidigt har man lyckats behålla alla nyckelstäder. Det är stort. Kurderna reagerar inte längre positivt på allmosepolitiken och pseudoreformerna. Min lokala tobakshandlare från Turkiet och jag brukar utbyta några ord om läget i landet. Ofta pratar vi om Galatasarays dagsform och varför Fatih Terim är så svår att gilla. Idag sa vi inte så mycket. Vi log mest och det räckte.
Förutom AKP:s kraftiga tillbakagång är CHP:s framgångar med sin relativa vänstervridning ett skönt faktum. Igår fick vi se att det lönar sig. Ankara och Istanbul som i det närmaste beskrivits som ointagliga AKP-fästen blev utmanade av två rakryggade vänsterpolitiker i form av Kemal Kilicdaroglu och Murat Karayalcin. Framförallt Kilicdaroglu har gjort ett starkt intryck på mig. Medierna pratar redan om en ny Gandhi med sin mjuka framtoning. För mig är han en progressiv antikorruptionspolitiker som har mer att ge. Det återstår att se var CHP:s inkompetente nationalistledare Deniz Baykal placerar Kilicdaroglu. En dag som denna är han symbolen för AKP:s misslyckande, med sin ödmjuka men målmedvetna approach.
Sist lite kort om distriktsvalen i Samandag och Mazgirt. En översättning av den politiska termen gör att vi kan kalla dessa distrikt för kommuner. Dessa två styrs nu av radikala vänsterpartier. Samandag vanns av Frihets- och 
solidaritetspartiet ÖDP. Även om kommunen är liten så har även politiska bedömare i Turkiet reagerat på denna valframgång. Numera ligger ÖDP:s så kallade ”borg” (kale på turkiska), d.v.s. partiets starka fäste, på Hatay-provinsens västkust.
I Mazgirt var det Arbetspartiet (EMEP, förväxla ej med kryptofascistiska Arbetarpartiet, IP) som vann. Kommunen ligger i Tunceli-provinsen som genom historien alltid varit ett vänsterrebellfäste. Aleviter och kurder dominerar området och är utan tvekan solun kalesi (vänsterns borg). För en hårt kämpande och decimerad radikalvänster är de två kommunala framgångarna enormt glädjande.
Och många minns historien. Den turkiska vänsterns lyckade projekt i Fatsa-kommunen i norra Anatolien på 1970- och 80-talet är i färskt minne. Där vann rörelsen Revolutionära vägen (Devrimci Yol, Dev-Yol) valen 1979 och inrättade en socialistisk kommun som blev en mönstermodell som politiker på nationell nivå fruktade. Efter 1980-juntan var projektet dömt att misslyckas efter hård press från regeringen och militären vilket senare ledde till att alla lokala ledare greps. Flera mördades också när fascismen ändå var i gång. Med dessa öppna sår i minnet är det därför historiskt att kvarlevorna från de gamla vänsterrörelserna överlever och svarar med att plocka hem två kommunala styren. Jag ljuger om jag säger att jag inte är rörd över de resultaten.
Framöver ska jag skriver mer om vänsterprojektet i Fatsa och dess betydelse för dagens vänster här på bloggen och i Flamman kommer en sammanfattande artikel om själva lokalvalen. Håll utkik.
Ekim Çağlar 
Tycker det är skit bra att folket i Turkiet börjar se det verkliga om AKP, jag tror starkt att dom kommer förlora mycket mer röster framöver.
Positivt är också att partierna som är mer åt vänster också börjar få lite förtroende från folket, hoppas bara inte att dom blir hjärntvättade av MHP nu
Undrade bara på vem du skulle ha röstat.
Helgens match blir väl då intressant för dig – G.antep mot GS? Tror du GS kammar hem segern? Annars har man i princip förlorat ligatiteln.
Till Delgado:
Jag tror faktist att AKP kommer att ta lärdomar av det här och reformeras. Vänstern har fortfarande en lång väg kvar. Det är AKP som har åstadkommit mest som regering och gjort bra insatser i kommunen. Det skulle ha gått betydligt bättre för dem ifall alla inte försökte sätta krokben för landets utveckling. Men det här valet var ett lokalval som skiljer från parlamentsvalen.
Melike:
Jag hoppas alltid att Antep ska köra över alla lag. I år står mitt hopp till Trabzon eller Besiktas om att snuva Sivas på guldet. Büyük kaptan Bülent är tyvärr ingen räddare.
Det AKP framförallt måste lära sig är att vara ödmjuka. Ödmjukhet innebär inte att privatisera ihjäl landet, att fortsätta förtrycka minoriteter samtidigt som man genomför betydelselösa reformer eller att hota journalister/oppsition. Den där listan kan tyvärr göras väldigt lång.
Tayyip lät som en landsfader i vissa delar av den första presskonferensen efter valet, men sedan var han inne på samma spår igen. Rabiat och bitter konstaterade han att människor inte vet sitt eget bästa. Hans oförmåga att backa tillbaka och lyssna till resultaten syntes där i alla fall.
Exemplet Antalya är talande. Där berättade han att AKP faktiskt varit bra lokala ledare. Ja, Recep, ni har varit det men er politik i övrigt är så förkastlig att era ekonomiska satsningar i Antalya inte räcker till. Antalyas ledare nu valdes ju symboliskt, Mustafa Akaydin från CHP blev ju personligen bortplockad som rektor för Akdeniz-universitetet av regeringsvänliga. Han blev det symboliska offret för AKP:s maktfullkomlighet, helt enkelt. Klart offret vinner, även om motståndarna lokalt har gett bra service. All heder åt folket i Antalya.
Om han inte samlar sig kommer han att vara ett minne blott i turkisk toppolitik. Ge dem ett par år till så är deras imperium nere, precis som ANAP.
Ekim Caglar:
Om jag inte minns helt fel så uppstod kravaller mellan olika politiska grupper på Akdeniz universitet i somras. Då var Mustafa Akaydin rektor där. Nu undrar jag hur en person som inte ens lyckas styra ett universitet ska kunna styra en hel stad. Om vi jämför CHPs valresultat med valen 2004 så har man gått ner. MHP har gått upp. Å andra sidan har ju MHP och CHP tillsammans med DTP samarbetat för att försvaga AKP. En strategi som lyckats.
Fredrik:
Det stämmer, jag skrev själv en artikel som kritiserade Akaydins ingripande, men du har egentligen förklarat problemet själv. Mycket i Turkiet är utom de på pappret styrandes kontroll. Jag tror inte att Akaydin medvetet släppte in en massa grå vargar på campusområdet och jag tror att de krafter som ville få dit dem hade kunnat få in fascisterna dit med eller utan en slarvig rektor.
Det är sant, MHP är ett riktigt obehagligt problem just nu. Problemet är att det kommer att krävas en koalition mellan MHP och CHP för att bräcka AKP i de närmaste valen. Om CHP enbart går ut för att vinna makten, vilket garanterat är fallet under Deniz Baykal, så är det inga problem att samarbeta med MHP. Speciellt inte med tanke på Baykals nationalism. Men nu har vi en stärkt vänsterflygel i partiet.
CHP har i Ankara och Istanbul ökat kraftigt, det är de siffrorna som är relevanta eftersom det är två städer som symboliserar vänstern inom partiet i det här valet. Nästan 20 % fler CHP-röster i Ankara. Allt tack vare Karayalcin, mannen som 2004 ingick i en valallians med DEHAP med sitt SHP. Vid sidan av honom är ju Kilicdaroglu en ytterligare vänsterprofil i CHP nuförtiden. Han är kurd och alevit.
Finns det någon anledning att inte vara glad över att vänsterns flyttar fram positionerna, till stora delar genom CHP? Ja, om man gillar nyliberalism och ett förtryck som inte är lika manifest utåt sett.
Äntligen har man hittat en bra Blogg, som skriver om Turkisk politik och det bästa med allt är att han som skriver är vänster.
Hade vi fått en ny Ledare i CHP hade vi kunnat hota där uppe mot AKP, det är jag helt säker på men baykal kommer nog aldrig att lämna posten, tyvärr.
PS: Är Alevi också;)
Baykal kommer aldrig lyfta på sitt feta aristokratiska arsle, så fort någon inom dom egna leden blir lite poppis försöker han göra sig av med dom, samma sak har hänt med andra medlemmar. Jag diggar också Kilicdaroglu, är inte även han alevi kurd?
Egentligen är det ganska enkelt i kommun valen, har man gjort bra i från sig under en mandat period får man fortsätta, annars går rösten till någon annan. Efterträdaren får en chans men om han är oduglig går man tillbaka till den gamla.
Btw, Cimbom tar silvret, Antep kan även gärna ge bort Tabata till oss 😀
Har också hört att han är Kurd Alevi men har ingen säker källa. Bli inte chockade om Kilicdaroglu bli kickad från CHP, eftersom Baykal är oroad att Kilicdaroglu kan ta över CHP och vad gör Baykal om han känner sig oroad? Han kickar folk från CHP, senaste exemplet är Sarigül? Och skulle han göra något sånt, skulle det innebära slutet för CHP det är jag helt säker på.Min största dröm vore ju att antingen Kilicdaroglu eller Tuncay Özkan kunde ta över CHP, har fortfarande i minnet hur Tuncay Özkan innan valet 2007 fick igång alla CHP anhängare, tror CHP fick ganska många röster tack vare honom.
Vad tror ni om valfusket då? Det är ju uppenbart att AKP har snott röster. Tror det kan bli omröstning? Gürsel Tekin sa i alla fall igår att man aldrig tänker ge upp och att man tänker överklaga tills man får resultat, och han hade bevis på att AKP hade snott röster som han visade i direktsändning. Har i alla fall lite goda nyheter vet inte om det är 100% men..
http://www.sabah.com.tr/haber,0A1BB1BCFE284D9E8AF02A50BB98B17B.html
Och ja, Galatasaray är laget!
Barbaba:
Samma sak har hänt andra också, men kolla t.ex. Karayalcin. Han har fått en viss revansch mot Baykal nu också.
Stämmer bra att han är alevit och av kurdisk börd. Från Tunceli dessutom. Allt man inte borde vara för att lyckas, hehe.
Vi verkar överens om att Tabata är en av ligans bästa spelare. Klart han stannar, Anteps matkultur bräcker det mesta och bara det lär väl räcka för att ha kvar honom förhoppningsvis. En i raden av grymma utländska spelare som vi har lyckats introducera i Turkiet. Viola, Lima, Yaw Preko, Samuel Johnson, Maksim Romaschenko, Desire, Batista, Tarik el-Tayip, Jaziri, Beto.. och nu Tabata.
Är du kurdisk eller turkisk alevit?
Försök till etnisk kartläggning?
Vet inte riktigt om Tuncay Özkan. Han har en milt sagt brokig bakgrund. Det är just ett sånt record som han har som jag ogärna ser i turkisk toppolitik, därav mina sympatier för Kilicdaroglu. Har i övrigt dålig koll på honom också, vari ligger hans kvalitéer?
Ett omval p.g.a. valfusk tror jag nog inte på. Gürsel Tekin är väldigt politisk, så att säga. Ena dagen är han en vettig socialdemokrat, medan han dagen efter kan vara den som försöker få in slöjan i CHP. Det man kan säga om honom är att han verkar ha gjort ett gediget jobb under Kilicdaroglus kampanj. Synd att hans och Kemal Gandhis utspel ett par timmar in i rösträkningen inte visade sig stämma. De var ju tvärsäkra på att de skulle vinna ganska länge.
De allra bästa nyheterna kommer annars från AKP. Melih Gökcek ska granskas igen samtidigt som han bråkar med Erdogan. På annat håll håller Cemil Cicek på att piska upp nationaliststämningarna inom AKP, vilket Erdogan har fått svara på också. Det verkar vara totalt kaos i AKP-leden just nu. Det är fel att vara skadeglad med tanke på att man naturligtvis hoppas att det kan ske goda förändringar i Turkiet, men vi som varit övertygade om att AKP aldrig kommer att leda landet åt rätt håll får ju goda argument att fortsätta kämpa för alternativen.
Ekim C:
Jag undrar eftersom många kurdiska aleviter avskyr CHP. Men du verkar ju vara en stor anhängare av detta odemokratiska parti.
Mig veterligen har aleviter, oavsett börd, av tradition varit relativt CHP-vänliga. Det är ju det klassiska alevitpartiet, men jag kan ha fel. Var inte Ecevit väldigt populär bland alla progressiva i Turkiet på 1960- och 70-talet?
Sedan tar jag inte någonstans ställning för CHP som parti, utan ett begränsat antal (2) av deras politiker. Finns ju tydlig kritik av Baykal i det mesta som skrivits för övrigt.
Nepp, jag tillhör inte något parti i Turkiet. Därmed inte heller CHP.
Ekim Caglar:
CHP med Kliclaroglu i spetsen vill inte se rättigheter för kurderna. Kiliclaroglu och Co vill inte heller se EU reformer som är tänkta att stärka mänskliga rättigheter i landet. CHP är också emot en ny grundlag som är tänkt att ersätta den nuvarande som är en rest av 80- juntan.
Kiliclaroglu kan vara kurdisk alevit, men i slutändan är han i första hand en kemalist. Många aleviter i Tunceli minns Ataturks massmord på befolkningen där under 20-talet. Ett massmord som stöddes av dem turkiska aleviterna. Hur hanteras detta i alevi kretsar? Känner en kurdisk alevit från Elbistan eller Tunceli samhörighet med en turkisk alevit från Kirsehir, Sivas eller Anatalya?
PS Kiliclaroglu, lär som en kommentator skriver ovan, försvinna ut ur partiet ganska snart. CHP är ett ”alevitisk parti” där aleviterna aldrig fått något utrymme. Du känner väl till att aleviterna i Turkiet kunde kliva ut ur garderoben så sent som under 90-talet när Tansu Ciller var vid makten? Innan dess fick man smyga med Cem-evi.
Ok, det är vettig kritik du för mot CHP, men det utgår ju ifrån en grundsyn som framställer partipolitiken som så självklar och svartsvit som den faktiskt inte är. Jag håller fast vid att det alltid har funnits och att det även i fortsättningen kan finnas personer inom CHP som försöker nå sina mål i brist på andra väletablerade partier med vettiga åsikter. Den taktiken körde redan den gamla 68-vänstern.
Kilicdaroglu vill inte se EU-reformer… ändå går han emot militärens privilegier och korruption. Jag ser inga belägg för att Kilicdaroglu ska vara den repressiva och rigida kemalist som en del försöker framställa honom som. De krafterna finns i CHP, men alla i partiet är inte av samma skrot och korn.
Sedan är ju grundlagsförändringarna intressanta. Jag har gjort en grundlig jämförelse mellan 1961-konstitutionen och 2007 års konstitutionsförslag som AKP beställde rörande militärens politiska makt. Resultatet blev att militärens politiska makt på många punkter var lika stora i de båda konstitutionerna. I frågan om undantagstillstånd hade det Nationella säkerhetsrådet t.o.m. mer befogenheter än i 1961 års konstitution. Hade det förslaget gått igenom hade få problem lösts. Även jag hoppas på en ny konstitution, men jag vill även att den ska innebära genomgripande förbättringar.
Och det där på slutet förstår jag inte alls. Skulle DYP och Ciller vara de som gjort livet så mycket bättre för aleviter? Ciller är ju den djupa staten personifierad. Hon hyllade ju Abdullah Catli för övrigt. Det var den alevitvänligheten.